Så knäppt det kan bli. Först kunde jag inte sova på grund av kortisonet. Så mellan klockan tre på natten och sju på morgonen var jag superpigg. Klockan sju somnade jag, för att vakna av telefonen halv åtta. Men eftersom jag var så trött somnade jag snabbt om, bara för att vakna av min väckarklocka vid åtta. Då skulle jag ta en ny omgång kortison, och sen var jag klarvaken och speedad igen. Suckelisuck!

Ändå har jag haft en positiv upplevelse av den här omgången. Jag är inte däckad av trötthet och framför allt har jag inte mått illa.

Visserligen har jag ingen aptit, känner ingen hunger och absolut ingen smak på det jag stoppar i munnen. Jag får värk i höfter och knän, men än så länge är det inte värre än att jag står ut med det utan att behöva ta en massa tabletter. Antagligen har jag också fått någon konstig biverkning i form av blossande hud både i ansiktet, på halsen och på bröstet, men det kan jag också leva med.

Kan ni tänka er hur illa det har varit innan, när jag nu tycker att detta är en positiv upplevelse?

I fredags var båda barnen lediga från skolan på grund av studiedag för lärarna. M åkte till stan med en kompis. P och jag satt hemma och ugglade och spelade lite kort.

När J kom hem tittade vi alla på en både rolig och tragisk film, ”The Terminal” med Tom Hanks. Han spelade en kille som fastnade i ingenmansland på en flygplats i New York. Ganska frustrerande, men både kul och sorgligt på samma gång.

Middagen bestod, förstås, av pizza som J hämtade i byn. Han är för händig, den raringen.

Studiedagen på jobbet saknade jag faktiskt, hur konstigt det än kan låta. Det hade varit kul att träffa alla kollegor, både de på min nya arbetsplats och de som skulle komma från min gamla skola. Det är bara en knapp kilometer mellan skolorna, men väldigt långt ändå. Därför träffas vi väldigt sällan, fast vi hade långtgångna planer på samarbete även efter flytten.

Dessutom hade jag verkligen behövt lära mig hur det här med bedömningarna av eleverna, ska skrivas i framtiden. Det är fullt med nya saker som vi måste kunna, nu när Björklund dirigerar i skolvärlden. Och jag missar massor av utbildningar den här terminen, som jag inte vet hur jag ska kunna ta igen. Det känns som en omöjlighet att komma ikapp.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hm.., vad konstigt! Har nyligen varit in på min egen blogg och läst lite statistik. Trots att jag egentligen förklarat bloggen avslutad, så fortsätter en ”massa” människor att gå in på bloggen regelbundet. Jag förmodar att det är smickran...

  Idag har jag varit på återbesök på onkologkliniken. När jag hade parkerat bilen och promenerade till mottagningen fick jag riktiga jobbiga flashback-känslor. Tänk så många gånger jag sprang, eller rättare sagt, segade mig fram längs den här vägen o...

  I går fyllde jag år. En av mina elever trodde att jag blev 80 (!), en annan trodde 40 och en kollega var övertygad om att det bara var 25. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka dem, men förhoppningsvis är det 40 som jag ska ta till mig? Det verkar...

  Oj, vad länge sedan jag skrev! Det har hunnit hända en hel del, men jag har ju inte längre tid att skriva som i våras. Då hände det däremot inte så mycket… och ändå lyckades jag skriva om det!   Roligt var det när syrran med familj kom på be...

  J är som sagt en riktig slavdrivare när han är ledig. Någon drönartillvaro har man inte en chans till. Enda sättet att få det lite lugnt på, är att hävda att ”idag mår jag nog inte riktigt bra”.   De flesta dagar så här långt på semest...