Gårdagen började i ett underbart, maklig tempo. Jag skulle inte börja jobba förrän 11.30, eftersom jag tänkte vara med på ett arbetsplatsmöte sent på eftermiddagen. Jag låg alltså kvar i sängen när barnen åkte till skolan halv åtta. Jag läste tidningen och började sen zappa på TVn.

Efter en stund hittade jag en taskig kärlekskomedi med Pierce Brosnan, varpå jag tog en överläggning med mig själv: Är det moraliskt försvarbart att ligga kvar i sängen ända till halv tio och titta på ett sådant förutsägbart dravel? Nej, det är det säkert inte, men vem bryr sig? Jag är ju hemma för min skull och ingen annans. Jag kommer att hinna till jobbet med god marginal ändå.

Efter filmen var jag tvungen att äta frukost och att lösa två korsord och ett sudoku, det var ju tisdag och fullt med sysselsättning i tidningen.

När det återstod en knapp halvtimme av förmiddagen, fick jag förstås panik. Men som så ofta när jag drabbas av tidspanik, så gör jag en massa irrationella saker i stället för att snabba på. Alltså var jag tvungen att sätta på kaffe som jag inte skulle hinna dricka. Jag var snabb i duschen eftersom ”håret” är väldigt lättskött. På med kläderna och sen till sminkningen. Jag måste erkänna att det tar mycket längre tid att sminka sig efter den där kursen jag gick, men om resultatet blir så mycket bättre tvivlar jag på.

Om jag hade avslutat mina bestyr nu och snabbt packat ihop mina prylar, så hade jag hunnit. Men icke sa Nicke. Nu fick jag plötsligt för mig att börja experimentera med sjalar, gummiband och smycken till min huvudbonad. Och kaffet som jag inte hade hunnit dricka, kunde jag ju ta med mig i en termosmugg.  Bilen var snötäckt och måste förstås borstas av före avfärd.

I ärlighetens namn erkänner jag att jag skämdes när jag smög in på jobbet en kvart för sent. Men det jämnade ut sig under dagen, eftersom jag faktiskt glömde att ta lunch och därmed jobbade in den kvarten igen.

I min bil luktar det nu jättegott. Den smarta termosmuggen, stod i mitt tycke tryggt placerad i passagerarsätet när jag körde. Det fungerade jättebra ända in till byn, då jag var tvungen att göra en 90-graders sväng. Då välte muggen, vilket jag inte upptäckte förrän allt kaffe runnit ut i sätet. Men som sagt, doften av kaffe i bilen är inte så dum.

Kvällen avslutades med en god middag tillsammans med kollegorna. Tänk vad skönt det är att ha folk runt omkring sig. Men så trött jag blev.