Konstiga saker gör man ibland. Nu sitter jag hemma hos grannen och är husvakt. De hade lyckats dubbelboka sig, samtidigt som de skulle få besök av Anticimex. Eftersom jag egentligen inte hade så mycket att göra den här förmiddagen, så kunde jag lika gärna sitta av några timmar här. Det knasiga är att Anticimex redan varit här, så om jag bara haft en nyckel, så kunde jag ha traskat hem. Men ”hämnden” är ljuv, jag kan nog hitta på något jag behöver hjälp med så småningom. (Om grannarna läser det här, så hoppas jag att ni vet att det verkligen är helt okej.)

Jag har i alla fall laddat upp med en talbok, tidningen med dagens korsord, datorn och en termos med kaffe. Det är bökigt att brygga kaffe hos någon annan, så det var ganska smidigt att ha sin dagliga dos med sig. Det är riktigt fridfullt att sitta här alldeles ensam, jag behöver ju inte göra annat än att just sitta. Däremot är det fullt av konstiga ljud överallt. Tänk vad man vänjer sig vid ljuden i sitt eget hus. Eftersom vårt hus är gammalt så knakar det överallt hela tiden, och ibland kan det smälla till som bara den av någon sättning. Vi vet att gamla hus rör sig en del, men lite ledsen kan man ändå bli när alldeles nya tapeter spricker av rörelserna.

Jag var verkligen duktig igår. (Det där med att eget beröm luktar illa, väljer jag att inte tro på.) Bilen blev städad. Fast inte så att den blev i toppskick, lite ska verkstadskillarna ha att göra när J lämnar in den. Däremot var det på tiden att rensa bort alla gamla parkeringslappar, tömma ur de värsta stenarna och gruset som vi jämt drar med in från gårdsplanen och plocka undan kartonger som jag haft stående därbak i flera månader. Tack och lov så verkar inte mitt gamla kaffespill synas i sätet, och lukten är borta sedan länge.

I ärlighetens namn är det inte bara J som har svårt att komma till skott med saker i vår familj.

Tre av våra äppelträd är nu färdigbeskurna, det återstår ”bara” fyra. Men de är också de största och kräver mycket mer tid. Dessutom är det fortfarande fullt med snö runt om dem och därför väldigt svårt att dra och flytta stegar så att man kommer åt ordentligt. J har reparerat en väldigt hög trappstege med hjul, som jag kan dra runt träden. Den är nog fem meter hög, så med den kan jag faktiskt nå allra högst upp i de stora träden, även om det krävs verktyg med två – tre meter långa skaft.

För några år sedan byggde vi en jättestor altan på baksidan av vårt hus.  Det gjorde att vi har fått glädje av en del av tomten som vi inte ens ville se förut. Den är byggd så att man kan sitta i solen om man gillar det, men det finns skugga under hela dagen om man är lagd åt det hållet. Tyvärr är den bara nästan klar, den också. Nu har jag ett önskemål och det är att vi under påskhelgen ska göra den helt färdig så att den är perfekt till sommaren. Då ska jag köpa nya amplar och blomlådor och förhoppningsvis få hela altanen att prunka av blommor.

Vid lunchtid ska jag åka till stan och äta tillsammans med Ellen. Senare på eftermiddagen är det dags för en läkarundersökning, som jag är lite spänd inför. Vi får väl se vad de däringa doktorerna har att säga?

PS

Hm… det visade sig att det är jag som är RIKTIGT korkad. Jag hade kunnat gå ut via grannens altandörr, som går i lås av sig självt när man stänger dörren. Kunde väl inte jag veta?