Det förekommer, som ni säkert vet vid det här laget, en del mycket konstiga, icke alltid rumsrena och kanske lite suspekta samtal i vårt hushåll. Vid middagen häromdagen, diskuterade vi hårfärg och hårlängd, och om ens ursprungliga hårfärg ska räknas som den riktiga.

M färgar som bekant sitt hår väldigt mörkt, men hon är egentligen lite rödblond i sig själv. Trots detta vill hon inte räknas som blondin, för då är man ”fjortis” och det är det värsta hon vet. Hon är ju EMO, vilket är mycket, mycket bättre.

P har långt, lockigt hår och ska naturligtvis bli hårdrockare och även han färga håret mörkt. Suck, säger föräldraskapet, för en gångs skull gemensamt. Men men, hår är lyckligtvis föränderligt och kan alltid justeras. Något ska väl de små liven själva få bestämma?

Efter en stund kom vi alltså in på längden på håret. M säger glatt att hennes hår på benen i alla fall är längre än mammas huvudhår! Familjen instämmer i allmänt jubel, men ber att få kolla om det verkligen stämmer. Huruvida det var sant, får ni själva gissa er till.

P vill ju naturligtvis inte vara sämre han, och påstår att hans näshår är längre än mammas hår. Och nu brister familjen ut i ett skrattanfall utan dess like. Till hans stora besvikelse ville ingen kolla sanningshalten i detta påstående.

För övrigt händer inte speciellt mycket här hemma. Jag tittar på rådjuren, ekorrarna och de fasligt skygga fasanerna. De är löjligt rädda för allt som rör sig. Snacka om att ha alla sinnen på spänn.

Natten till tisdagen kom det en decimeter mjuk, fin kramsnö, som lade sig som ett tyst täcke över hela vår gård. På något sätt blir det ännu lugnare runt omkring mig med all denna snö, som egentligen är vacker, men som jag vill få bort nu. Jag vill ha vår!

Jag har rensat min mailbox på en massa konstiga mail från ”konstiga”, men goda vänner. Tyvärr tog det inte så lång tid, eftersom det inte var så länge sedan sist. Jag rör mig mellan kaffebryggaren, vedspisen och datorn i ett sömngångaraktigt tempo. Snart finns det nog spår i parketten som visar mina rörelser. Ahh, denna sysslolöshet… Men i morgon börjar jag jobba.