Antar att det är ett tecken på återhämtning, när jag inte kan sova längre. Lite trist bara att jag är vaken när resten av huset sover. Jag hoppas att jag är trött om en stund igen.

En av anledningarna till att jag inte kan sova, är att katten har varit ute hela natten, och det är kallt ute. På vintern SKA han sova inne, det är en överenskommelse mellan honom och mig. Tyvärr så var ju inte matte vaken, när det var dags att släcka huset för natten, och antagligen glömdes katten bort. Stackaren! Jag vet inte hur många nätter i hans liv, som jag har varit ute och lockat och pockat bara för att jag blir så orolig. Kanske lite överdrivet, eftersom han hittills klarat sig bra.

Igår fick jag en tillsägelse av M, att ta itu med pappa ordentligt. Vi har alltid försökt vara noga med att man ska äta en vettig lunch på helgerna. De sista åren har vi låtit barnen fixa något själva, men fortfarande hyfsat i tid och någorlunda näringsriktigt.

Eftersom det var pizzamiddag i fredags (dagen efter min behandling bjuder J på sin vanliga middag), så blev det lunchmat över till barnen. J däremot tog en påse dillchips och satte sig vid datorn.

Nr 1: chips är inte okej som lunch, i alla fall inte när barnen är hemma.

Nr 2: vi har förbjudit barnen att äta vid datorn, ett förbud som bör gälla deras far också.

Alltså skulle jag enligt M säga ifrån, och när jag sa att jag redan hade gjort det, fick jag order om att det faktiskt skulle vara på skarpen.

Ja, ni förstår kanske själva vem jag har mest problem med här hemma.

M ska göra en provmiddag på hemkunskapen i skolan (förlåt, det heter hem- och konsumentkunskap). Därför fick hon laga sin meny hemma igår. Potatisgratäng och grillspett med kyckling, bratwurst, aprikoser och tomater. Det blev smaskigt värre! Hon är fjorton år och kan nu laga mer mat än vad hennes far kan.

Däremot tyckte P att hon var lite ovarsam vid potatisskalningen och med sedvanlig syskonkärlek sa han ”stackars potatisar” när M släppte dem i diskhon. Hämnden är ljuv sa den lilla dottern. Hans tid kommer också… Så sant, så sant.

Nu ska jag se om jag hittar katten. Sen återgår jag nog till sängläge ännu en stund.