Har någon försökt att konkurrera med en GPS? Jag har och jag kan lova att det inte är någon bra idé. Man blir fruktansvärt frustrerad när man sitter med en karta i handen och VET att den där ”gapiga” elektroniska damen inte gör det bästa vägvalet. Och försöker man då tala om för sin lagvigde att han ska lyssna på mig och inte på bruttan i maskinen, och han ändå kör efter henne, då förstår ni säkert att ett äktenskap kan hänga på en skör tråd.

Dessutom har jag kommit på mig själv med att sitta och argumentera med en syntetisk röst, och då börjar man ju tvivla på sina egna själsförmågor. (Fast barnen har skrattat!)

Ja, förutom en del knäppa vägval, så har vi haft en fin vecka på Öland. Fast jag måste tillstå att stugan kunde ha legat aningen bättre. Vi hamnade mitt ute på något som heter Västra Alvaret. Där fanns verkligen ingenting! Jo, en massa frigående kor och tjurkalvar som gärna ställde sig på vägarna och såg arga ut. Stugan låg dessutom på hyresvärdens tomt, så vi hade ingenstans att ta vägen om vi bara ville gå utanför dörren en stund. Inte ens kubb kunde vi spela.

Det å andra sidan hade vi nog inte gjort ändå. Vår andra semesterdag regnade nästan bort. Vi hade bestämt oss för att bara ta det lugnt, sitta i stugan och umgås och kanske spela något sällskapsspel tillsammans. Efter ett parti kortspel var P och J sådana ovänner, att J högtidligt lovade att aldrig mer spela något spel med oss. Vilket han heller inte har gjort så här långt. Stämningen under de första dagarna var alltså ganska irriterad, så jag fasade nog en del för hur semestern skulle avlöpa.

Men resten av veckan blev fin. Vi hade förstås inte världens bästa badväder, men ungarna fick i alla fall bada i havet en dag. De övriga dagarna fyllde vi med massor av utflykter och promenader. Efteråt inser jag att det är fantastiskt att jag har orkat med så mycket utan att säcka ihop alldeles efteråt.

Det har också varit otroligt roligt att barnen verkligen har velat följa med på alla utflykter och varit riktigt intresserade av det vi har sett. P sa till och med att han tycker att det är viktigt att man lär sig något på sommarlovet också. (Alla lärares dröm!) Då hade J och jag precis haft en avancerad tekniklektion för barnen om hur gamla väderkvarnar fungerar. Stackars barn! När M sedan hamnade med mig på ett ställe där man kunde se hur lin har använts i äldre tider, och jag började svamla om kvinno- kontra mansteknik, då såg jag hur paniken började avspeglas i ögonen på henne. Det var kanske dags att släppa yrkestugget?

Den sista dagen på ön blev också den bästa. Det hade utlovats ostadigt väder, så barnen plockade inte med sina badkläder, trots våra propåer. (Tänk att de inte förstår att det är bättre att ha dem med en gång för mycket.) Vi åkte till Ölands enda raukar, vid Byerum. Ingen av oss hade några stora förväntningar på den utflykten, det var bara något vi bestämde oss för att kolla in när vi ändå körde förbi. Men det var nog något av det vackraste jag upplevt på länge, nästan som de perfekta reklambilder man kan se från Medelhavet ibland. Solen värmde hyfsat, det blåste rejält så vågorna verkligen slog in mot klipporna och det var nästan tomt på folk. Barnen hoppade och klättrade som stengetter, medan J och jag var lite försiktigare. Ändå fick jag mig ett rejält träningspass, för jag var ju också ”tvungen” att klättra. Att sen få sitta ner, njuta av det vackra och filosofera på allt och inget kändes vederkvickande som bara den och som den mest värdefulla stunden under veckan.

Vid slutet av sträckan med raukarna låg en toppenfin strand, och just då rådde det ett perfekt badväder med riktigt häftiga vågor. Men inga badkläder…

När vi kommit halvvägs på resan hem, ”kraschade” turbon på Js bil. Som tur är kom vi hem och det kommer nog inte att kosta mer än femtio kronor att rätta till felet. Det som grämde chauffören mest, var att hastigheten sjönk avsevärt. (Vilket den faktiskt inte gjorde enligt mitt tycke.)

Hemma väntade en sällskapssjuk katt som matvägrat under hela veckan. Det hade inte ens hjälpt att våra kära grannar försökte med mitt, annars osvikliga knep – att klia honom under magen när han kollar in matskålen. Däremot åt han glatt när jag frestade med lövbiff till middag. (J gillar inte att jag skär bort halva biffarna åt katten – själv hävdar jag att jag bara putsar köttet lite.)

Nu väntar också altanen på ännu en storrengöring. Riktigt vad som föregått härute vet vi inte, men vi kan konstatera att hela altanen är fullkomligt nerskiten av skator. Antagligen har de bråkat med katten. Nu håller J på att hänga upp gamla CD- skivor för att skrämma bort dem. Det blir ju jättesnyggt! SUCK!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hm.., vad konstigt! Har nyligen varit in på min egen blogg och läst lite statistik. Trots att jag egentligen förklarat bloggen avslutad, så fortsätter en ”massa” människor att gå in på bloggen regelbundet. Jag förmodar att det är smickran...

  Idag har jag varit på återbesök på onkologkliniken. När jag hade parkerat bilen och promenerade till mottagningen fick jag riktiga jobbiga flashback-känslor. Tänk så många gånger jag sprang, eller rättare sagt, segade mig fram längs den här vägen o...

  I går fyllde jag år. En av mina elever trodde att jag blev 80 (!), en annan trodde 40 och en kollega var övertygad om att det bara var 25. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka dem, men förhoppningsvis är det 40 som jag ska ta till mig? Det verkar...

  Oj, vad länge sedan jag skrev! Det har hunnit hända en hel del, men jag har ju inte längre tid att skriva som i våras. Då hände det däremot inte så mycket… och ändå lyckades jag skriva om det!   Roligt var det när syrran med familj kom på be...

  J är som sagt en riktig slavdrivare när han är ledig. Någon drönartillvaro har man inte en chans till. Enda sättet att få det lite lugnt på, är att hävda att ”idag mår jag nog inte riktigt bra”.   De flesta dagar så här långt på semest...