J är som sagt en riktig slavdrivare när han är ledig. Någon drönartillvaro har man inte en chans till. Enda sättet att få det lite lugnt på, är att hävda att ”idag mår jag nog inte riktigt bra”.

De flesta dagar så här långt på semestern, har han väckt mig klockan åtta. Jag får tio minuter på mig att vakna, innan jag på stela ben stapplar ner för trappan. Väl nerkommen får jag dricka ett glas vatten, äta en banan och sen är det bara att snöra på sig skorna och gå en rask morgonpromenad. Längs vägen tittar jag längtansfullt efter de lyckliga, lättjefulla människor som går ut till brevlådan, där de hämtar morgontidningen iklädda endast nattlinnen eller pyjamasbyxor. De har verkligen semester, medan jag ”tvingas” trava runt i ett snabbt tempo. Hemma igen är det äntligen dags för frukost och sedan väntar förstås dagens alla andra sysslor. (Ni förstår så jobbigt det är för mig att ha semester.)

J har en något annorlunda syn på vad som är busigt. Dagen efter vår stora svampskörd, väckte han mig och sa att vi skulle göra något riktigt busigt idag. Han såg både lycklig, förväntansfull och full i f-n ut. Efter en stunds trugande från min sida, visar det sig att vi ska hoppa över promenaden, äta frukost snabbt och sen åka ut och leta efter mer kantareller!!! Som om det var mer svamp vi behövde!

Men i ärlighetens namn var jag inte så svårflörtad, så vi var ute i skogen efter en timmes frukost. Jisses vilket svampår det är. På ställen där vi i vanliga fall hittar kanske fem små torra kantareller, där hittar vi nu enorma mängder. Till slut kände vi att vi nästan kräktes om vi såg en enda gul hatt igen. Men man kan ju inte heller låta bli att plocka det man hittar.

Och så var det rensningen… Det är verkligen jättetråkigt. Dessutom måste ju J naturligtvis byta bromsar på bilen när jag ställer mig för att börja rensa. Annars kan inte jag köra den när jag och Kerstin åker till Medelpad om en vecka. Vad säger man om en sådan ursäkt?

Igår fixade P och jag till en av rabatterna på gården. Den har sett så eländig ut, att jag har parkerat bilen framför den för att slippa se katastrofen. Nu har vi rensat bort alla skräpiga aklejor, allt ogräs och kvar finns bara de vackra dagliljorna. Kantstenarna av trasiga tegelstenar bytte vi ut mot gamla mossiga stenar som legat på andra ställen i trädgården. Nu ser den ganska trevlig ut, men vi får väl se hur länge det varar?

De senaste dagarna har P och jag tagit itu med att ”generalstäda” hans rum. Alla gamla leksaker ska gås igenom och antingen kastas eller sparas för framtiden. Ojojoj, hur mycket prylar kan ett barn ha? En del av dem spar jag för att ta till jobbet. Ett begrepp som hela familjen är van vid, och mer eller mindre hatar. Jag förstår inte varför?

(En gång fick jag J till att ta hem ett frigolitblock som var ca 80 centimeter tjockt och två-tre meter i fyrkant. Det skulle jag ha till jobbet för att illustrera hur inlandsisen smälte. Tyvärr var jag tvungen att inse att jag den gången tagit mig vatten över huvudet, varvid J blev fruktansvärt sur över att behöva forsla bort det igen. Då kom jag på att vi kunde ha det i jordkällaren som golvisolering, och där ligger det fortfarande kvar.)

 Men vad skönt det kommer att bli för P att få mer plats i rummet, där bilar, Lego och dinosaurier nu bytts ut mot bas, förstärkare och hårdrocksaffischer. Fast både han och jag njuter av nostalgitrippen det är att hitta gamla prylar.

 

Vickipicki

2 augusti 2009 19:54

Hejsan! Jag har ett meddelande till din dotter! Hälsa henne att jag har rensat ur min garderob på kläder jag inte använder, och om hon vill får hon gärna kolla igenom det och ta det hon vill ha, annars slänger jag det. Hälsa resten av familjen också(särskilt katten)!

http://borgmi.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hm.., vad konstigt! Har nyligen varit in på min egen blogg och läst lite statistik. Trots att jag egentligen förklarat bloggen avslutad, så fortsätter en ”massa” människor att gå in på bloggen regelbundet. Jag förmodar att det är smickran...

  Idag har jag varit på återbesök på onkologkliniken. När jag hade parkerat bilen och promenerade till mottagningen fick jag riktiga jobbiga flashback-känslor. Tänk så många gånger jag sprang, eller rättare sagt, segade mig fram längs den här vägen o...

  I går fyllde jag år. En av mina elever trodde att jag blev 80 (!), en annan trodde 40 och en kollega var övertygad om att det bara var 25. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka dem, men förhoppningsvis är det 40 som jag ska ta till mig? Det verkar...

  Oj, vad länge sedan jag skrev! Det har hunnit hända en hel del, men jag har ju inte längre tid att skriva som i våras. Då hände det däremot inte så mycket… och ändå lyckades jag skriva om det!   Roligt var det när syrran med familj kom på be...

  Ja, det händer som sagt inte så väldigt mycket här hemma. M och jag målar fasadpanel till huset, med Falu rödfärg. Vi har äntligen kommit över en ”peak” och kan känna att vi kommer någonstans. Nu har vi nämligen målat 158 plankor och i ...