Nu börjar jag bli riktigt låg igen. Det är dags för en ny behandling och jag vet att jag kommer att må dåligt i flera dagar. Som jag redan konstaterat ska jag äta massor av kortison den här gången. Vilket antagligen gör mig rent hispig och dessutom svullen.  Hur rund kan man bli? I morgon ska jag på läkarbesök, och då får jag veta mer om den nya cytostatikan och vad den kommer att göra med mig. Kul! Jag ska hämta upp J på väg till sjukhuset, den här gången hinner han följa med mig och det känns skönt.

P har börjat ”hänga” på byns fritidsgård vissa kvällar i veckan. När jag hämtade i går kväll, kom han ut i bara t-shirt. Någon hade naturligtvis ”baxat” hans vinterjacka. Som den pinsamma morsa jag är, stegade jag ner i källarlokalen för att bringa ordning i det hela. Därnere lyckades P och jag engagera 2 ledare och minst 15 ungar i letandet. Naturligtvis hade ingen ”baxat” jackan, den hängde bara på ett annat ställe. Det är ett himla elände att så många ungar har svarta jackor. Nästa år får han en rosa.

På nyheterna igår, förekom den österrikiske mannen Fritzl flitigt. Jag blir vansinnigt rosenrasande när jag läser vad han har utsatt sin dotter för. När han dessutom har mage att skylla på sin egen taskiga barndom, blir jag ännu argare. Vissa kanske tycker att jag pratar i nattmössan nu, men jag anser att man har ett eget ansvar för vilken sorts människa man blir. Visst finns det psykopater som saknar den empatiska förmågan, men de flesta av oss föds med ett hyfsat förnuft och en egen vilja. Att då skylla på andra, när man begår brott eller övergrepp är för mig obegripligt. Men det finns kanske omständigheter som gör att man kan förlåta?