Igår bestämde jag mig för att prova peruken på allvar, och till och med åka till stan iklädd densamma.

Familjen reaktioner lät inte vänta på sig. J skrattade ohämmat, för han tyckte att det var chockartat att se mig skallig ena sekunden och nästan ”normal” sekunden därpå. Observera att han verkligen skrattade åt mig, men att jag tolkade det på ett snällt sätt – stackaren hade aldrig sett mig i peruken, men han tyckte faktiskt att jag blev fin.

M tittade storögt på mig och undslapp sig en enda kommentar: ”Läskigt!” Hur jag ska tolka det uttalande, funderar jag fortfarande på.

Den enda som reagerade på ett sansat och, i mitt tycke, helt solidariskt sätt var P som tyckte att jag var fin.

Nåväl, vi åkte till stan och jag smet in i en klädaffär för att köpa mig ett par nya toppar. Ingen i affären skrattade åt mig, de verkade över huvud taget inte reagera på att det var en peruk jag bar.  Det tyckte jag var skönt och såg framför mig fler situationer då jag skulle kunna känna mig riktigt fin.

Men säg det roliga som varar. Efter sammanlagt en timme iklädd hårersättningen hade jag lyckats utveckla en spänningshuvudvärk, som tenderade att övergå i migrän. När jag kom ut i bilen så drog jag därför resolut av peruken och satte på mig min numera ganska slitna mössa. En kvart senare så var huvudvärken borta och dagen räddad. Tyvärr är peruken inte bara ”kliig” och varm att ha på sig, den spänner tydligen just på det sätt som jag inte klarar av. Tur att jag ska till Karin H och prova mössor på söndag. Hon har lovat att specialtillverka dem åt mig, så att de ska sitta perfekt. Mösstorleken är nämligen inte densamma längre, utan det hår som brukar fylla ut eventuella tomrum i huvudbonaden.

Efter klädinköpen åkte vi till en butik som säljer bra saker till en billig penning. (Hoppas min bror läser detta!)

P har blivit medlem i ett hårdrocksband, och måste ju ha ett eget instrument att öva på. Han köpte därför en elbas, som han ska terrorisera familjen med.

J och jag köpte en del smått och gott, men också en gitarr. Båda barnen har uttryckt önskemål om att lära sig spela, åtminstone hjälpligt. Så nu har deras intressen utökats med ett fasligt klinkande här hemma. Det är riktigt roligt att höra deras gemensamma diskussioner runt detta, samtidigt som de tar hjälp av internet för att hitta bra låtar. Jag hittade dessutom min gamla lärobok i gitarrackompanjemang, så lite ackord ska de väl kunna lära sig med hjälp av den. De kanske är musikaliska, de små liven?

Innan vi åkte vidare för att fylla på skafferi och kylskåp, stannade vi vid en blomsteraffär. Där frossade jag i fröpåsar, sättpotatis och sålådor. Snart är det vår!