Så knäppt det kan bli. Först kunde jag inte sova på grund av kortisonet. Så mellan klockan tre på natten och sju på morgonen var jag superpigg. Klockan sju somnade jag, för att vakna av telefonen halv åtta. Men eftersom jag var så trött somnade jag snabbt om, bara för att vakna av min väckarklocka vid åtta. Då skulle jag ta en ny omgång kortison, och sen var jag klarvaken och speedad igen. Suckelisuck!

Ändå har jag haft en positiv upplevelse av den här omgången. Jag är inte däckad av trötthet och framför allt har jag inte mått illa.

Visserligen har jag ingen aptit, känner ingen hunger och absolut ingen smak på det jag stoppar i munnen. Jag får värk i höfter och knän, men än så länge är det inte värre än att jag står ut med det utan att behöva ta en massa tabletter. Antagligen har jag också fått någon konstig biverkning i form av blossande hud både i ansiktet, på halsen och på bröstet, men det kan jag också leva med.

Kan ni tänka er hur illa det har varit innan, när jag nu tycker att detta är en positiv upplevelse?

I fredags var båda barnen lediga från skolan på grund av studiedag för lärarna. M åkte till stan med en kompis. P och jag satt hemma och ugglade och spelade lite kort.

När J kom hem tittade vi alla på en både rolig och tragisk film, ”The Terminal” med Tom Hanks. Han spelade en kille som fastnade i ingenmansland på en flygplats i New York. Ganska frustrerande, men både kul och sorgligt på samma gång.

Middagen bestod, förstås, av pizza som J hämtade i byn. Han är för händig, den raringen.

Studiedagen på jobbet saknade jag faktiskt, hur konstigt det än kan låta. Det hade varit kul att träffa alla kollegor, både de på min nya arbetsplats och de som skulle komma från min gamla skola. Det är bara en knapp kilometer mellan skolorna, men väldigt långt ändå. Därför träffas vi väldigt sällan, fast vi hade långtgångna planer på samarbete även efter flytten.

Dessutom hade jag verkligen behövt lära mig hur det här med bedömningarna av eleverna, ska skrivas i framtiden. Det är fullt med nya saker som vi måste kunna, nu när Björklund dirigerar i skolvärlden. Och jag missar massor av utbildningar den här terminen, som jag inte vet hur jag ska kunna ta igen. Det känns som en omöjlighet att komma ikapp.