Ibland är jag lite långsam i starten. Vissa saker som jag kan göra här hemma, har det tagit två månader att komma underfund med. Jag har ju en alldeles utmärkt liten laptop, som jag då förstås kan ta med mig överallt. Hittills har jag INTE provat toaletten, men det kanske kommer.

Jag är ingen stor TV-tittare. Det viktiga är nyheterna och några få fasta programpunkter i veckan. Sådana med väldigt höga vuxenpoäng på, typ antikrundan. Eftersom vi skjutsar barnen till olika evenemang i stan och byn, så missar vi ofta de få program vi verkligen vill se. Igår, först igår, kom jag på att jag kan ligga i soffan med laptoppen och katten på magen, och kolla på missade avsnitt. Det var mycket skönt och avkopplande. Jag har dessutom köpt en liten laptop-bricka/kudde, på IKEA, som jag varmt rekommenderar. (Jag får inte provision, den var bara riktigt bra.)

Jag har nu fått en personlig handläggare på försäkringskassan. Hon ringde igår och frågade om jag hade tid att prata en stund? Undrar vad som hade hänt om jag hade sagt ”Nej, jag är fullt upptagen med att spela patiens på datorn.”

Denna kvinna var mycket trevlig, och ville mest förvissa sig om att jag hade ordentlig koll på alla regler som gäller, framför allt om jag nu ska jobba en del. Jag får ABSOLUT inte jobba en sekund mer än 25 % av min arbetstid, för då får jag bara halv ersättning från försäkringskassan. Alla som jobbar, kanske särskilt i skolans värld, vet ju hur svårt det är att begränsa sitt arbete. Samtidigt kan det vara ett bra sätt att lära sig sätta just dessa gränser, när man vill för mycket.

Handläggaren godkände i alla fall min egenhändigt hopsnickrade rehabiliteringsplan, och bad mig ta kontakt om det skulle bli förändringar i den. Vi talade i 26 (!) minuter. Och ytterligare en stund på dagen försvann, vilket alltid är något.

En stor nyhet i vår lokaltidning i tisdags, handlade om en kvinna som varje tisdags- och söndagsmorgon stal ca tio tidningsexemplar från ett hårt slitande tidningsbud. (Jag vet att det är ett hårt jobb, eftersom jag själv har provat på.) Den stackars tanten fångades nu av polisen, efter en tids spaningsarbete. Anledningen till stölderna var att hon ville lösa korsorden i tidningen, skicka in flera lösningar och på det sättet öka sina vinstchanser.

Riktigt så långt har inte jag kommit i mitt desperata sysselsättningsbehov, men det är ju en idé. Varje morgon kan jag ligga på lur i skogen och se tidningsbudet fara förbi, varpå jag traskar genom byn och vittjar alla brevlådor. Man kan ju dessutom skaffa hund som alibi för denna tidiga morgonpromenad.

Jag är ändå så pass fanatisk att familjen har stränga order om att kolla om jag har hunnit lösa alla korsord och sudokun, innan de förpassar tidningen till vedkistan.