Var på läkarbesök i går inför den nya cytostatikan. Den här gången fick jag träffa en kvinnlig läkare och det kändes lite lättare när det skulle till att klämmas på brösten. Men det kändes som om hon hade bråttom, så jag missade en del frågor som jag hade tänkt ställa. Jag är inte så duktig på att ställa krav på läkare, även om det bara handlar om tid.

Har jag tur så blir det inte lika jobbiga biverkningar den här gången. Däremot kan man få mycket värk i kroppen och behöva starka värktabletter. Men det är ju som det är, och det går över…

Vid frukosten i går såg jag årets första bofinkar vid fågelbordet. Ibland kan man se någon enstaka sådan under vintern, men i år har de inte varit här alls. Detsamma gäller grönfinkarna som har haft en hel koloni här förr om vintrarna, men först förra helgen dök det upp några sådana.

På väg in till läkarbesöket såg jag flera tofsvipor på flygfältet. De brukar jag ha som mitt egna lilla inofficiella vårtecken. När JAG ser den första tofsvipan är det riktig vår för mig. Likadant är det på hösten. Den första tofsvipan på väg söderut, talar om för mig att hösten oåterkalleligt är i antågande. Men dit är det ett tag nu.

M var hemma igår också, hoppas att hon får tillbaka lite ork nu på vårkanten. Det var riktigt mysigt att ha nästan en hel dag tillsammans med bara henne. Mitt på dagen letade vi upp två solstolar och satte oss ute på gården. Visserligen satt vi med jackorna på, men det blev en skön timme ljusterapi tillsammans med varsin bok/tidning.

Efteråt gjorde vi smarriga varma mackor och satte oss vid TVn för att se filmen ”Flyga drake”. (Boken är bättre!) Efter halva filmen pausade vi och fuskade till oss lite ”fredagsmys” med popcorn, uppkrupna i samma soffa. En liten guldstund mitt i vardagen.

P var iväg till fritidsgården i går igen. Den här gången kom han ut därifrån med rätt jacka, så jag har lovat att avvakta med mitt beslut om en rosa sådan. Han gillade inte alls det initiativet. Konstig unge man har begåvats med!