Nu börjar jag bli riktigt låg igen. Det är dags för en ny behandling och jag vet att jag kommer att må dåligt i flera dagar. Som jag redan konstaterat ska jag äta massor av kortison den här gången. Vilket antagligen gör mig rent hispig och dessutom svullen.  Hur rund kan man bli? I morgon ska jag på läkarbesök, och då får jag veta mer om den nya cytostatikan och vad den kommer att göra med mig. Kul! Jag ska hämta upp J på väg till sjukhuset, den här gången hinner han följa med mig och det känns skönt.

P har börjat ”hänga” på byns fritidsgård vissa kvällar i veckan. När jag hämtade i går kväll, kom han ut i bara t-shirt. Någon hade naturligtvis ”baxat” hans vinterjacka. Som den pinsamma morsa jag är, stegade jag ner i källarlokalen för att bringa ordning i det hela. Därnere lyckades P och jag engagera 2 ledare och minst 15 ungar i letandet. Naturligtvis hade ingen ”baxat” jackan, den hängde bara på ett annat ställe. Det är ett himla elände att så många ungar har svarta jackor. Nästa år får han en rosa.

På nyheterna igår, förekom den österrikiske mannen Fritzl flitigt. Jag blir vansinnigt rosenrasande när jag läser vad han har utsatt sin dotter för. När han dessutom har mage att skylla på sin egen taskiga barndom, blir jag ännu argare. Vissa kanske tycker att jag pratar i nattmössan nu, men jag anser att man har ett eget ansvar för vilken sorts människa man blir. Visst finns det psykopater som saknar den empatiska förmågan, men de flesta av oss föds med ett hyfsat förnuft och en egen vilja. Att då skylla på andra, när man begår brott eller övergrepp är för mig obegripligt. Men det finns kanske omständigheter som gör att man kan förlåta?

 

Koklara

17 mars 2009 17:44

Hej, råkade hamna på din blogg. Jag har nyss börjat blogga, vet inte ännu om jag ska fortsätta. Noterade bara att jag verkar ligga ca en vecka före dig i behandlingarna, får nu Taxotere och det verkar som om det är det du ska få? En del klarar sig med bara lite biverkningar. Jag var rätt risig första veckan. Lycka till! Från en medsyster

http://Klara-kotjejen

 

Karin Ha

17 mars 2009 19:25

Nu har jag lärt mig ett nytt ord igen - baxat jackan. Av innehållet förstår jag att det måste betyda "sno jackan" eller?

Om Fritz - Hur kunde hans fru undgå att se att något underligt skedde? Visste hon, men var så rädd för honom att hon inte kunde ingripa? Äckligt är vad det är! Stackars dotter! Kan hon få ett normalt liv efter dessa år? Jag blir också så arg!

 

Eva

18 mars 2009 13:55

Hej Klara? Har läst lite på din blogg också. Om du ändå brukar skriva dagbok, kan du ju lika gärna blogga. Det har i af blivit mitt sätt att "föra" dagbok och jag tycker det är kul. Enda nackdelen är att man inte vet om folk har läst det man skrivit och kanske tycker att man är tjatig om man pratar med dem live eller på telefon.
Vet inte om det är samma cytostatika jag ska få, men jag tror det. Läkaren sa inte så mycket om biverkningarna, bara att de brukar vara lättare än av den förra sorten. Hoppas det stämmer!

Det lät inte så kul att få så ont i kroppen som du fick. Hoppas du är okej nu?

 

Eva

18 mars 2009 20:54

Ja, Karin, alldeles rätt - det betyder att sno något. :-) Ungarna nuförtiden har ingen aning om att man kan behöva baxa upp något tungt på släpkärran tex.
Men ikväll hade ingen baxat jackan, så han kanske slipper den rosa?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hm.., vad konstigt! Har nyligen varit in på min egen blogg och läst lite statistik. Trots att jag egentligen förklarat bloggen avslutad, så fortsätter en ”massa” människor att gå in på bloggen regelbundet. Jag förmodar att det är smickran...

  Idag har jag varit på återbesök på onkologkliniken. När jag hade parkerat bilen och promenerade till mottagningen fick jag riktiga jobbiga flashback-känslor. Tänk så många gånger jag sprang, eller rättare sagt, segade mig fram längs den här vägen o...

  I går fyllde jag år. En av mina elever trodde att jag blev 80 (!), en annan trodde 40 och en kollega var övertygad om att det bara var 25. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka dem, men förhoppningsvis är det 40 som jag ska ta till mig? Det verkar...

  Oj, vad länge sedan jag skrev! Det har hunnit hända en hel del, men jag har ju inte längre tid att skriva som i våras. Då hände det däremot inte så mycket… och ändå lyckades jag skriva om det!   Roligt var det när syrran med familj kom på be...

  J är som sagt en riktig slavdrivare när han är ledig. Någon drönartillvaro har man inte en chans till. Enda sättet att få det lite lugnt på, är att hävda att ”idag mår jag nog inte riktigt bra”.   De flesta dagar så här långt på semest...