När jag fortfarande låg kvar i sängen på söndagsmorgonen och slötittade på TVn, blev jag glatt överraskad av J. Helt utan anledning kom han upp med en frukostbricka till mig. Ett glas mjölk, en rostad macka och ett litet värmeljus som lyste upp i halvmörkret. Gulligt och mysigt! (Fast jag kan inte låta bli att undra vad han egentligen ville?)

Efter frukosten gick jag ut i trädgården för att klippa lite videkvistar till en tulpanbukett. Så fort jag gick ut genom dörren, kände jag att det var dags att sitta på trappan och lapa vårsol. Det var en underbar känsla att kunna gå ut med bara en kofta på sig och känna värmen. Idag är det inte lika fint, bara grått, grått, grått, men nu är våren på gång i alla fall.

Vid lunchtid kom Karin och vi åkte långt ut i tassemarkerna för att träffa vår före detta kollega, som också heter Karin. Där blev vi bjudna på en riktigt god söndagsmiddag, inklusive en smaskig dessert bestående av något som kallas vattenlingon(!), glass och grädde. Efter maten satt vi ute i trädgården och drack kaffe och pratade om allt möjligt.

När solen inte värmde lika gott längre gick vi in för att prova mössor. Karin, som vi besökte, designar egna mössor som hon stickar, virkar eller syr. Hon hade massor av olika modeller och färger, så det provandet tog verkligen tid. Till slut bestämde jag mig för en virkad, ljus sommarhatt som jag fick, och en grå vintermössa á la 30-tal. Jag kunde inte låta bli att beställa ytterligare en hatt, en vårmössa och en huvudbonad som Karin ska sy av en gammal tröja! Hm? Roligt var det i alla fall, och ett kärt besök hos en glad och rolig, men numera pensionerad fröken.

Klockan blev ganska mycket innan vi kom hem igen. Jag var lite bekymrad för att resten av familjen skulle vara sur på mig då. Jag hade nästan lovat att vara hemma två timmar tidigare och baka matbröd med M. Som tur var verkade ingen sur, och om de var det så funkade hemlagade köttbullar bra som muta. Brödet som M skulle baka, ingår i en hemuppgift men det var ingen brådska med det.

Sist på kvällen tittade J och jag på en Beck-film. Visst är de dussinvaror nu för tiden, men de är ändå ruggiga. Speciellt när de handlar om övergrepp på barn och ungdomar. Det kommer så nära när ens egna barn är i den åldern att det skulle kunna hända dem.

 

Karin Ha

16 mars 2009 21:54

Det var störtroligt att träffa er båda. Jag har börjat virka på den svarta mössan. Den blir bra, tror jag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hm.., vad konstigt! Har nyligen varit in på min egen blogg och läst lite statistik. Trots att jag egentligen förklarat bloggen avslutad, så fortsätter en ”massa” människor att gå in på bloggen regelbundet. Jag förmodar att det är smickran...

  Idag har jag varit på återbesök på onkologkliniken. När jag hade parkerat bilen och promenerade till mottagningen fick jag riktiga jobbiga flashback-känslor. Tänk så många gånger jag sprang, eller rättare sagt, segade mig fram längs den här vägen o...

  I går fyllde jag år. En av mina elever trodde att jag blev 80 (!), en annan trodde 40 och en kollega var övertygad om att det bara var 25. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka dem, men förhoppningsvis är det 40 som jag ska ta till mig? Det verkar...

  Oj, vad länge sedan jag skrev! Det har hunnit hända en hel del, men jag har ju inte längre tid att skriva som i våras. Då hände det däremot inte så mycket… och ändå lyckades jag skriva om det!   Roligt var det när syrran med familj kom på be...

  J är som sagt en riktig slavdrivare när han är ledig. Någon drönartillvaro har man inte en chans till. Enda sättet att få det lite lugnt på, är att hävda att ”idag mår jag nog inte riktigt bra”.   De flesta dagar så här långt på semest...