Igår hade J och jag en heldag tillsammans. Han var ledig från jobbet och barnen var i skolan och med kompisar hela dagen. Gissa hur mycket olika saker vi skulle hinna med? Som vanligt segade vi hela dagen i stället och inget vettigt alls blev gjort. Fast det är ju skönt det också.

På kvällen skulle vi gå ut och ”fira” vår 20-årsdag tillsammans. Det var ju visserligen en månad sent, men ibland är det svårt att få allt att klaffa.

Väl på restaurangen hamnade vi bland idel bekanta.

Vid bordet på vår ena sida, satt en familj som bodde i byn, när våra resoektive barn gick på dagis och lågstadium. Pojken i familjen var Ms första stora kärlek och de skulle gifta sig hade M bestämt. Hon bjöd hela bekantskapskretsen till en alldeles bestämd kyrka också. Därför blir jag alltid glad och varm i hjärtat när jag möter den här killen, som dessutom går på den skola där jag jobbar. M är inte riktigt lika förtjust i att vi med jämna mellanrum påminner henne om detta. Det är riktigt pinsamt enligt henne. Om tio år förstår hon kanske det gulliga i historien?

På andra sidan om oss satt en arbetsbekant till J, och vid ytterligare ett bord bort satt en gammal elev till mig. En pojke som jag kände när han var tio år och hade det mycket trassligt hemma. Nu satt han och åt pizza tillsammans med en söt tjej och han såg ut att trivas väldigt bra.

Det är läskigt när man tänker på de elever man haft och inser att de är vuxna, en del har högkvalificerade utbildningar och många har familj och barn. Jisses vad gammal jag är!

Efter middagen gick vi och såg filmen ”Män som hatar kvinnor”. När man har läst både boken och filmrecensionerna får man ju en del förväntningar. Jag tyckte nog att filmmakarna hade lyckats riktigt bra, även om det fanns vissa konstigheter. Jag gillade att skådespelarna inte var så förskönade. De såg ut som alldeles vanliga människor, med massor av rynkor och gråa hår. Annars brukar, speciellt kvinnorna, vara så vackert sminkade och se så glassiga ut, men det här kändes äkta. Förra gången vi gick på bio var J väldigt missnöjd, men den här filmen gillade han. Fast den var rejält rå, precis som boken. M har uttryckt önskemål om att få se den, så därför kändes det riktigt bra att kunna säga till henne att det är uteslutet, innan hon har fyllt femton.

När vi kom hem verkade det som om barnen haft en mysig kväll utan oss. De hade fixat egen pizza och sen spelat Guitar Hero, elbas och filmer på högsta volym. Stackars katt!

Förresten börjar jag få väldiga aggressioner mot alla som stirrar på mig, när jag har mössa på inomhus. Mest är det kvinnor, som jag har börjat stirra tillbaka på. Om jag tog av mig mössan, skulle de säkert undvika stirrandet och bara titta i smyg. J föreslog att jag ska ha en mössa där det står cancer med stora bokstäver, för att slippar alla som glor.

 

Johanna

14 mars 2009 11:45

Hahaha!! Jag tyckte idén om Cancer mössan var kul! :D Go for it! ;)

http://gr8shag.bloggagratis.se

 

Eva

14 mars 2009 11:59

Ja, visst är den bra. :-)

 

Karin Ha

14 mars 2009 12:32

Jag kommer ihåg hur svårt det var att få barnen (när de var små) att inte stirra om någon såg annorlunda ut. Man kan nog acceptera om barn tittar. Med vuxna är det värre. Ska jag sticka in ordet CANCER i en mössa? Det går!(Men jag tror inte du vill det) Vi diskuterar detta i morgon när du kommer. Det ska bli SÅÅÅÅÅ kul!

 

Eva

14 mars 2009 14:11

Nää, jag vill nog inte det egentligen, men idén är ganska bra.
Jag tycker också att det ska bli väldigt kul att ses!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hm.., vad konstigt! Har nyligen varit in på min egen blogg och läst lite statistik. Trots att jag egentligen förklarat bloggen avslutad, så fortsätter en ”massa” människor att gå in på bloggen regelbundet. Jag förmodar att det är smickran...

  Idag har jag varit på återbesök på onkologkliniken. När jag hade parkerat bilen och promenerade till mottagningen fick jag riktiga jobbiga flashback-känslor. Tänk så många gånger jag sprang, eller rättare sagt, segade mig fram längs den här vägen o...

  I går fyllde jag år. En av mina elever trodde att jag blev 80 (!), en annan trodde 40 och en kollega var övertygad om att det bara var 25. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka dem, men förhoppningsvis är det 40 som jag ska ta till mig? Det verkar...

  Oj, vad länge sedan jag skrev! Det har hunnit hända en hel del, men jag har ju inte längre tid att skriva som i våras. Då hände det däremot inte så mycket… och ändå lyckades jag skriva om det!   Roligt var det när syrran med familj kom på be...

  J är som sagt en riktig slavdrivare när han är ledig. Någon drönartillvaro har man inte en chans till. Enda sättet att få det lite lugnt på, är att hävda att ”idag mår jag nog inte riktigt bra”.   De flesta dagar så här långt på semest...