I går skulle jag försöka komma i tid till jobbet. Konstigt nog blev det nästan samma visa som i tisdags. En liten förbättring, men inte riktigt bra om jag ska vara ärlig. Jag vet inte vad jag ska skylla på, men jag gör ett försök med att lägga ansvaret på katten.

Den lille rackaren gick ut en sväng på morgonen, precis som han brukar. Efter ett tag hörde jag två katters vansinniga slagsmålsskrik, någonstans från trädgården. Eftersom jag inte ville ha katten i samma bedrövliga skick som i förra veckan, måste jag ju hjälpa honom. Jag rusade således ut iklädd morgonrock, stövlar och förstås en mössa på huvudet. Men när jag inte kunde lokalisera slagskämparna fick jag gå in med oförrättat ärende.

Efter ytterligare en stund hörde jag dem igen, den här gången på altanen. Snälla matte rusade ut igen, den här gången med en gammal toffel i högsta hugg. Min söta lilla katt satt ängsligt hopkrupen mot husväggen, medan det stora fula monstret till grannkatt hotade med stryk. Jag slängde toffeln mot skurken, missade rejält men det fick ändå avsedd effekt. Kattrackaren for iväg som ett jehu, och min lille söte misse tuffade till sig och stack efter.

Eftersom jag ville ha bort ”Elake Måns” från gården bestämde jag mig för att följa efter, denna gång tog jag en sopkvast som tillhygge. (Det måste ha varit en syn som kunde ha vunnit pris som bästa humordokumentär i någon TV-tävling.)

Katteländet rymde in under det vi kallar för gäststugan och jag kände hur jag fick riktigt mordiska planer. Kan man stänga in den där, så att den dör en riktigt kvalfylld svältdöd? Äsch, fullt så hämndlysten var jag inte, så nöjd med mig själv travade jag in för att ta itu med morgonbestyren. Således var jag nog bara fem minuter sen till jobbet i går, men det skyller jag som sagt på gårdens slagskämpar.

Mina arbetsuppgifter känns inte helt lätta att organisera och genomföra. Jag som är van vid en massa praktiskt arbete med barnen, ska nu sitta på en stol och läsa eller skriva hela arbetstiden. Det känns väldigt abstrakt och mycket flummigt. Är det här verkligen att göra nytta? Jag ska maila till chefen idag och fråga hur hon vill att ”slutprodukten” ska se ut.

När jag mår så bra som jag har gjort den senaste veckan, så blir man sugen på att ta itu med elevarbetet igen. Ändå så vet jag att det inte skulle fungera, eftersom jag inte mår bra hela tiden. I går kunde jag ändå inte låta bli att prova lite ny hi-tech utrustning som vi fått installerade i klassrummen. Vi har fått ”storbildskanoner” till klassrummen, som gör att vi kan koppla in datorerna och via dem visa filmer, PowerPoint, spel (pedagogiska förstås) och TV-program för eleverna. Ett alldeles utmärkt hjälpmedel och komplement till undervisningen. Det är ju inte helt lätt för skolan att konkurrera med all rolig teknik som barnen har tillgång till på fritiden. Men det här blir skoj och ett nyttigt tillskott i undervisningen.

 

Karin Ha

13 mars 2009 17:53

Det händer roliga saker hos er. Du tog väl in katten innan du åkte till jobbet, med tanke på elaka grannkatten och lodjuret.

skulle det inte vara bättre och roligare om du bara fick koncentrera dig på matteprojektet, som du skrev om. Det är väl tillräckligt mycket. De andra uppgifterna tycker jag verkar tråkiga. Utvärderingsfrågor! Helt onödiga!

 

Eva

14 mars 2009 00:06

Mmm... om jag fick bestämma skulle katten aldrig få vara ute utan livvakt. Lite jobbigt att organisera bara.

Ja, jag skulle helst jobba m matteverkstan, men samtidigt tycker jag att det andra är ganska intressant också. Jag lär mig mycket när jag sitter och läser olika rapporter mm.Det är bara ovant o som sagt lite flummigt än så länge.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hm.., vad konstigt! Har nyligen varit in på min egen blogg och läst lite statistik. Trots att jag egentligen förklarat bloggen avslutad, så fortsätter en ”massa” människor att gå in på bloggen regelbundet. Jag förmodar att det är smickran...

  Idag har jag varit på återbesök på onkologkliniken. När jag hade parkerat bilen och promenerade till mottagningen fick jag riktiga jobbiga flashback-känslor. Tänk så många gånger jag sprang, eller rättare sagt, segade mig fram längs den här vägen o...

  I går fyllde jag år. En av mina elever trodde att jag blev 80 (!), en annan trodde 40 och en kollega var övertygad om att det bara var 25. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka dem, men förhoppningsvis är det 40 som jag ska ta till mig? Det verkar...

  Oj, vad länge sedan jag skrev! Det har hunnit hända en hel del, men jag har ju inte längre tid att skriva som i våras. Då hände det däremot inte så mycket… och ändå lyckades jag skriva om det!   Roligt var det när syrran med familj kom på be...

  J är som sagt en riktig slavdrivare när han är ledig. Någon drönartillvaro har man inte en chans till. Enda sättet att få det lite lugnt på, är att hävda att ”idag mår jag nog inte riktigt bra”.   De flesta dagar så här långt på semest...