Gårdagen började i ett underbart, maklig tempo. Jag skulle inte börja jobba förrän 11.30, eftersom jag tänkte vara med på ett arbetsplatsmöte sent på eftermiddagen. Jag låg alltså kvar i sängen när barnen åkte till skolan halv åtta. Jag läste tidningen och började sen zappa på TVn.

Efter en stund hittade jag en taskig kärlekskomedi med Pierce Brosnan, varpå jag tog en överläggning med mig själv: Är det moraliskt försvarbart att ligga kvar i sängen ända till halv tio och titta på ett sådant förutsägbart dravel? Nej, det är det säkert inte, men vem bryr sig? Jag är ju hemma för min skull och ingen annans. Jag kommer att hinna till jobbet med god marginal ändå.

Efter filmen var jag tvungen att äta frukost och att lösa två korsord och ett sudoku, det var ju tisdag och fullt med sysselsättning i tidningen.

När det återstod en knapp halvtimme av förmiddagen, fick jag förstås panik. Men som så ofta när jag drabbas av tidspanik, så gör jag en massa irrationella saker i stället för att snabba på. Alltså var jag tvungen att sätta på kaffe som jag inte skulle hinna dricka. Jag var snabb i duschen eftersom ”håret” är väldigt lättskött. På med kläderna och sen till sminkningen. Jag måste erkänna att det tar mycket längre tid att sminka sig efter den där kursen jag gick, men om resultatet blir så mycket bättre tvivlar jag på.

Om jag hade avslutat mina bestyr nu och snabbt packat ihop mina prylar, så hade jag hunnit. Men icke sa Nicke. Nu fick jag plötsligt för mig att börja experimentera med sjalar, gummiband och smycken till min huvudbonad. Och kaffet som jag inte hade hunnit dricka, kunde jag ju ta med mig i en termosmugg.  Bilen var snötäckt och måste förstås borstas av före avfärd.

I ärlighetens namn erkänner jag att jag skämdes när jag smög in på jobbet en kvart för sent. Men det jämnade ut sig under dagen, eftersom jag faktiskt glömde att ta lunch och därmed jobbade in den kvarten igen.

I min bil luktar det nu jättegott. Den smarta termosmuggen, stod i mitt tycke tryggt placerad i passagerarsätet när jag körde. Det fungerade jättebra ända in till byn, då jag var tvungen att göra en 90-graders sväng. Då välte muggen, vilket jag inte upptäckte förrän allt kaffe runnit ut i sätet. Men som sagt, doften av kaffe i bilen är inte så dum.

Kvällen avslutades med en god middag tillsammans med kollegorna. Tänk vad skönt det är att ha folk runt omkring sig. Men så trött jag blev.

 

Karin Ha

11 mars 2009 11:07

Jätteroligt att du orkade äta middag med kollegorna.
Igår saknade jag ditt inlägg. Jag tittade på kvällen, men det fanns inget, inte min senaste kommentar heller. Jag funderade vad som hade hänt dig. Om min kommentar som inte fanns tänkte jag bara att jag gjorde väl fel som vanligt. Döm om min förvåning när både ditt inlägg och min kommentar fanns med idag. Är det vår dator som är så seg?

Grabbarna kan väl få litet betalt från skolan om de kommer och underhåller barnen. Det måste gå att ordna på nåt sätt.

Så dumt du bär dig åt som sätter kaffemuggen i sätet!!!! Nå, det torkar väl så småningom och lämnar kanske inte några fläckar.

 

Eva

11 mars 2009 11:10

Hihi! Nä det är jag som har fuskat. Jag hann inte skriva nåt i går eftersom jag är en "hårt" arbetande kvinna, så jag har lagt ut det först idag.
Och JA, jag är nog lite dum ibland :-)

 

Karin Ha

11 mars 2009 17:51

Jaha, då förstår jag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hm.., vad konstigt! Har nyligen varit in på min egen blogg och läst lite statistik. Trots att jag egentligen förklarat bloggen avslutad, så fortsätter en ”massa” människor att gå in på bloggen regelbundet. Jag förmodar att det är smickran...

  Idag har jag varit på återbesök på onkologkliniken. När jag hade parkerat bilen och promenerade till mottagningen fick jag riktiga jobbiga flashback-känslor. Tänk så många gånger jag sprang, eller rättare sagt, segade mig fram längs den här vägen o...

  I går fyllde jag år. En av mina elever trodde att jag blev 80 (!), en annan trodde 40 och en kollega var övertygad om att det bara var 25. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka dem, men förhoppningsvis är det 40 som jag ska ta till mig? Det verkar...

  Oj, vad länge sedan jag skrev! Det har hunnit hända en hel del, men jag har ju inte längre tid att skriva som i våras. Då hände det däremot inte så mycket… och ändå lyckades jag skriva om det!   Roligt var det när syrran med familj kom på be...

  J är som sagt en riktig slavdrivare när han är ledig. Någon drönartillvaro har man inte en chans till. Enda sättet att få det lite lugnt på, är att hävda att ”idag mår jag nog inte riktigt bra”.   De flesta dagar så här långt på semest...