Har varit på sjukhuset igen. Att det blir så tätt nu, beror ju på att jag tackade ja till att delta i en forskningsstudie om cytostatikans biverkningar. Då var det så himla enkelt att säga ja, men jag tänkte absolut inte på allt körande det skulle innebära. Nu är det nog bara en provtagning kvar och sen ska jag fortsätta att fylla i mina rapporter efter varje behandling förstås. Det räcker så väl att behöva åka in och lämna de två standardproverna efter varje omgång.

Jag känner mig riktigt pigg idag, fast jag har sovit väldigt illa på nätterna den senaste tiden. Jag har röjt i köket, torkat av en snabbis i badrummet, hängt två maskiner tvätt och letat efter riktigt gamla dokument på datorn som vi behövde på jobbet. Klockan är bara halv tolv, så vem vet vad det kan bli av den här dagen?

Jag kanske går ut en sväng och klipper lite i äppelträden. Vädret är lite sisådär, det blåser en hel del och den riktiga vårvärmen vill inte infinna sig. Min bil skulle verkligen behöva städas ur också. J har lovat att lämna in den på ”rekond”, så att den får sig en rejäl uppfräschning, både in- och utvändigt. Så då måste jag självklart städa den innan. Jag skulle aldrig klara av att ha en städerska som kom och röjde i mitt hus. Då skulle jag bli alldeles hispig och städa själv först, annars fick man väl man ju skämmas ögonen ur sig, speciellt så illa som vi kan ställa till det emellanåt.

I förra veckan talade jag med en kollega i personalrummet. Han kom in, suckade stort och torkade svetten ur pannan. Det här var på eftermiddagen, så jag förstod att han haft en massa lektioner som sugit musten ur honom. Vi konstaterade att läraryrket är ganska likt skådespelaryrket, där man måste spela på hela sitt register och hålla igång föreställningen i fem-sex timmar varje dag. Den här kollegan har en hel del erfarenhet från artistbranschen, och sa att de spelningar han gör i olika sammanhang inte går att jämföra med anspänningen det är att hålla lektioner varje dag.

Eleverna kräver roliga lektioner som engagerar dem, uppgifter som leder dem vidare på olika sätt och någon som ser och bekräftar dem hela tiden. Man vänder sig själv ut och in ibland för att klara av alla de krav som finns. Jag tror att läraryrket fortfarande är ett kall för många, och förstår egentligen den tiden när läraren levde på skolans övervåning utan familj. Snacka om att de kunde engagera sig! Nu är det svårt att hinna med både sitt jobb och den egna familjen, utan att man känner att de hamnar i konflikt med varandra. Men så är det säkert inom många yrken…

 

Karin

30 mars 2009 22:50

Tack Eva! Du är en ängel! Kram..... ;-)

 

KoKlara

31 mars 2009 08:21

Jag har alltid varit full av beundran för lärare. När jag ibland håller en halvdagskurs eller så är jag helt slut efteråt. Och då är ju folk där för att de är motiverade! Det finns ju lärare som tillochmed kan väcka motivationen hos elever som inte trodde de ville lära sig! Sannerligen beundransvärt. Man får förstå att inte alla kan klara det varje dag. men när det lyckas är det ett underverk varje gång!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hm.., vad konstigt! Har nyligen varit in på min egen blogg och läst lite statistik. Trots att jag egentligen förklarat bloggen avslutad, så fortsätter en ”massa” människor att gå in på bloggen regelbundet. Jag förmodar att det är smickran...

  Idag har jag varit på återbesök på onkologkliniken. När jag hade parkerat bilen och promenerade till mottagningen fick jag riktiga jobbiga flashback-känslor. Tänk så många gånger jag sprang, eller rättare sagt, segade mig fram längs den här vägen o...

  I går fyllde jag år. En av mina elever trodde att jag blev 80 (!), en annan trodde 40 och en kollega var övertygad om att det bara var 25. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka dem, men förhoppningsvis är det 40 som jag ska ta till mig? Det verkar...

  Oj, vad länge sedan jag skrev! Det har hunnit hända en hel del, men jag har ju inte längre tid att skriva som i våras. Då hände det däremot inte så mycket… och ändå lyckades jag skriva om det!   Roligt var det när syrran med familj kom på be...

  J är som sagt en riktig slavdrivare när han är ledig. Någon drönartillvaro har man inte en chans till. Enda sättet att få det lite lugnt på, är att hävda att ”idag mår jag nog inte riktigt bra”.   De flesta dagar så här långt på semest...