Idag var det en så där otroligt vacker morgon igen. Tyvärr lite för kallt, -11°, för att passa mig. Jag är nog en sådan där människa som ska skaffa vinterhus i Spanien eller något annat varmt ställe. Det får vi grunna på tills det är dags för pensionen.

När jag kör in till sjukhuset börjar varningslamporna i bilen blinka som värsta discobelysningarna. Panikslagen ringer jag J och säger att nu behöver bilen generalservice. Efter provtagningen startar jag bilen för att köra hem och nu uppför den sig som vanligt igen. Den var nog bara lite trött. Det blev nog J också.

Eftersom jag lever ett väldigt stillsamt liv just nu, är jag tacksam för allt som livar upp tillvaron. På parkeringen utanför sjukhuset såg jag en kvinna som backade in i en stillastående taxi. Taxiföraren blev naturligtvis upprörd, för det var väldigt klantigt och onödigt. Det fanns hur mycket plats som helst. Jag körde min väg, men insåg att jag egentligen väldigt gärna hade stannat kvar som observatör. Jag tror att livet är lite väl lugnt om en sådan händelse blir dagens höjdpunkt.

Eftersom mitt huvud nu är både kalt och kallt måste jag ha mössa på, även inomhus, (vi har bara 16 grader varmt i huset på morgnarna). Trendigt! Med mössa alltså. Jag har varit runt i snart varenda affär som finns för att hitta en tunn och fin mössa som passar för inomhusbruk, men icke sa nicke. Nu har jag t o m börjat virka en själv. Detta imponerande väldigt på 12-årige P, ”Men mamma, vad du är duktig, du kan ju nästan allt.” Sådant kan mammor behöva höra, även om de vet att det inte är sant.

Egentligen har jag nog mössan på, mest för att jag inte känner igen mig själv utan något på skulten.

För några dagar sedan samlade vi ju vuxenpoäng här hemma, men i stillhet inser jag att det är dags för pensionspoäng också. Jag har köpt broddar till mina promenadskor! Det är rena rama isgatan på vår lilla motionsrunda. J har ju kört med ”klättringsutrustning” á la Göran Kropp, men jag har halkat runt som en väldigt klumpig isprinsessa. Så det var faktiskt en befrielse att kunna gå riktigt avslappnat och inte vara rädd för varken brott på lårbenshalsen eller muskelsträckningar i ryggslutet. I kväll kommer Karin och då ska vi få se hur denna ungdom tar sig runt utan broddar.

Nu väntar en kopp kaffe och dagens tidning. Mysigt!

Nu har vi precis fikat lite god fruktsallad. Ganska nyttigt egentligen, men kanske inte om man spetsar den med hackade nötter och blockchoklad. Fast det var gott!

Idag tog J fram klippmaskinen och lät mina glesnande hårtestar falla.  Helt klart var jag inte mogen för detta, men antagligen skulle jag heller aldrig bli det. Tänk att håret kan betyda så mycket för ens självkänsla. Tårarna trillade som de inte har gjort på länge. Till slut grät även J när han såg hur ledsen jag blev. Nu går jag i alla fall med en mössa inomhus, för det är kallt om lilla huvudet.

Vi fick oss alla ett gott skratt mitt i detta hårelände, för min gråa mössa gör nu att jag ser ut som en av dvärgarna i sagan om Snövit. Om jag drar upp mössan en bit och viker ut öronen blir jag fasligt lik Toker.

M är inte alls glad åt detta, eftersom det ska vara föräldramöte på hennes skola på onsdag. Förra gången presenterade J sig som hennes mamma. Nu hotade jag med att vi kan presentera oss som två mammor, varav den ena heter Toker. Hotet uppskattades inte alls av damen ifråga. Personligen tycker jag att 14-åringar verkar vara lite överdrivet känsliga.

Igår fick jag världens vackraste kärleksförklaring. Min käre make är väl inte direkt känd för att vara den finkänsliga typen, men emellanåt glimtar det till. ”Om jag fick leva om mitt liv, skulle jag vilja träffa dig tidigare än vad jag gjorde.” Fint, eller hur? Vi har ändå varit tillsammans i 20 år.

Och nu gråter jag igen…