Igår var det inte mycket som blev rätt. Förvisso startade dagen mycket lugnt och mysigt, eftersom P hade en liten sovmorgon. När jag hade läst färdigt morgontidningen, vaknade han och kröp han ner i pappas säng, sen låg vi och pratade en stund. Efter det åt vi frukost tillsammans, men vi var helt försjunkna i våra egna världar, dvs böcker och tidningar. Det är riktigt mysigt det också.

När klockan var halv tio begav vi oss till byn. P för att delta i dagens skolarbete. Jag för att försöka hitta något fint i affären, så att jag på något sätt uppmärksammade Js och min lilla bemärkelsedag.

Visst skulle det vara fint med en bukett rosor och ett lagom gulligt kort med en inbjudan till restaurangbesök? Eftersom det är ”alla hjärtans dag” i morgon, så borde det finnas ett ganska stort urval, även i vår lilla bybutik.

Nu blev det inte riktigt så. Det fanns EN bukett nejlikor. Det fanns INGA gulliga kort.

Då gäller det att försöka hitta en nödlösning: en chokladask, ett vanligt lite crazy gratulationskort (som blev väldigt bra, med ölmage och allt), och en dubbeltriss. Efter inköpen kände jag mig riktigt nöjd trots allt. Trisslotten hade t o m hjärtan, vilket var perfekt i mina ögon.

När min gubbe med ölmagen kom hem från jobbet, log han åt kortet, sa att han inte gillar den sortens choklad och frågade om jag hade sett att det stod God Jul på trisslotten? Nåja, i det här fallet var det verkligen tanken som räknades.

Vi har dessutom fått tillåtelse av barnen att gå på restaurang utan dem. Det verkar aningen misstänkt, nästan som om de skulle uppskatta en föräldrafri kväll?

Idag är ”min” klass på Studenternas och åker skridskor. Det är roligt att göra utflykter med en hel klass, men ganska stressande också. Det är mycket som ska klaffa med busstider, matsäckar och annan utrustning, förutom ansvaret. Jag föredrar ärligt talat utflykter som ligger på den varmare delen av halvåret. Idag slipper jag med andra ord ont i ovana skridskofötter, trasiga och ömmande skridskoknytarfingrar och det eviga räknandet av alla barn. Jag är livrädd för att en dag tappa bort någon annans lilla unge.

Fredagen den 13e är för övrigt en lyckodag i vår familj: för drygt tolv år sedan föddes en liten P.