Nu har jag egentligen inte tid att skriva. J fyller år på torsdag, och om en liten stund ska jag försöka få tag på en present.

Han är som ett litet barn, denne ”vuxne” man som jag är gift med. Födelsedagar ska firas under en hel månad, i alla fall om det är hans. Han ska naturligtvis bestämma ALLT, hela dagen och får han inte både blommor, tårta och BRA presenter, så kan man slänga sig i väggen. Suck! Det är inte alltid så lätt att leva upp till dessa krav. Men jag brukar kunna hitta på hyfsade överraskningar.

Själva firandet får vi väl se hur det blir med denna gång. Jag ska få min tredje behandling samma dag och lär vara ganska trött. M ska på skidresa med skolan, och blir nog borta en bra bit in på kvällen. Dessutom kommer jag mest att oroa mig över henne och hennes brytbara extremiteter, och kanske inte vara så engagerad i J som hans ego kanske önskar.

Om några timmar ska jag åka och hämta Ellen för en gemensam lunch. Sedan är det dags för det stora sminkevenemanget. Ska bli mycket intressant och se om de kan förändra mig till något riktigt vackert? Funderar på om ”Tokermössan” ska vara på idag? Alltid kan man göra någon glad.

Apropå mössor så tror jag att mitt problem har löst sig. Jag kom på att en kollega som gick i pension för ett par år sedan, syr, virkar och stickar både mössor och hattar. Jag gick in och kollade på hennes hemsida, och hittade några modeller som kan passa mig och mitt lilla huvud. Nu har jag fått en inbjudan till Harbo, där hon bor, för att prova mössorna innan jag köper dem. Det ser jag fram emot, både att få träffa henne och prata en stund och att prova lite chica huvudbonader.

För en gångs skull blev nu gården snöröjd, så att grannen kunde ta sig fram för en fikastund. Det är väldigt trevligt att sitta och prata med dem om både ditten och datten. Det är ju inte alla människor man kan hitta samtalsämnen och umgås ledigt med, men grannarna får absolut godkänt. Eftersom de dessutom gav mig en läkerolask igår, blev det med beröm godkänt. Däremot tror jag minsann att de drev med mig i kexchokladsfrågan. Rackarns!

För övrigt tycker jag att J uppförde sig ganska okej och han fick inte ett enda ”psykryck” under besöket. Men gissa vad han måste ha behärskat sig, och fundera på hur jobbigt det blev för familjen efteråt, när behärskningen släppte.