Pratade jag om vår igår? Idag har det  kommit nästan fem cm nysnö, och det fortsätter att snöa. Han som tror att han är chef, J alltså, har bestämt att vi ska ut och gå, sen ska han röja snö och därefter ska vi köra in ved.

Det där med snöröjningen har jag slutat försöka se någon logik i. J har en liten traktor med snöblad, men han är väldigt rädd om den. Den används med andra ord inte speciellt ofta. Det kanske finns något högt antikvitetsvärde på den? J har däremot utvecklat en annan ”röjningsteknik”, som går ut på att köra med bilen fram och tillbaka på gården, så att det blir riktigt platt och med tiden isigt och snorhalt.

Kortspelet som gäller här hemma nuförtiden är Chicago. En slags poker, där framför allt barnen försöker att klå sin pappa. J har en otrolig tur, jag vägrar kalla det skicklighet, och vinner nästan hela tiden.

Igår vann P två gånger och han blev överlycklig, men söndagen har inte börjat lika bra. För en stund sedan åkte han på storstryk, och deppar nu förtvivlat. J däremot fick vatten på sin kvarn och tror naturligtvis att han är oslagbar och bäst i världen.

När han sätter igång den kaxiga sidan av sig själv, förnekar framförallt M faderskapet. Igår konstaterade hon att ”farsan är knäppast i världen, men riktigt rolig när han får sina psykryck”.

Det var inte så smart sagt, för J kommer att anstränga sig för att ha ”psykryck” hela dagen. Allt för att glädja dottern. Resultatet lär snarare bli att resten av familjen, inklusive M, är desperat innan kvällen kommer. Hoppas han kan låta bli dessa ryck när grannen kommer på fika.

Nu får jag inte skriva mer, för han som tror att han är chef, har bestämt att jag ska klä på mig för ännu en ”vildmarksvandring”.