Igår skulle jag till sjukhuset igen, för provtagning. Det tog emot något fruktansvärt. Jag ville verkligen inte köra i sammanlagt en timme, för något som tar 30 sekunder när jag väl är på plats. Men men, det var bara att bita i det sura äpplet.

På sjukhusområdet finns det absolut inte tillräckligt med parkeringsplatser, varken för personal, patienter eller besökare. Oftast parkerar jag på en parkeringsplats som ligger vid Studenternas IP, varifrån det tar 10 minuter att gå. Då slipper man cirkla i en halv timme på sjukhuset, dessutom är det billigt.

Nu är det ju så att Sirius bandy har tagit sig till SM- kvartsfinal. Deras matcher spelas på isplanen som ligger längs gångvägen från ”min” parkering till sjukhuset. För att få plats med riktigt många åskådare, så måste man nu bygga till provisoriska läktare längs vägen.

Det betyder alltså att man lägger beslag på minst 50 parkeringsplatser, som verkligen behövs. De som parkerar där tvingas köra ytterligare en bit, för att hitta någonstans att stå. Man bygger läktaren på trottoaren, så att gångtrafikanterna tvingas ut i gatan. Dessutom måste man plötsligt röja bort all snö och is, som vi gående har halkat omkring på länge. Jag tror jag blir knasig. Jag gillar sport och tycker att det är vansinnigt kul att det går bra för Sirius. Men var ska jag parkera när jag ska till sjukhuset? Det finns inga andra platser inom rimligt gångavstånd.

Jag kan ju förstås ta bussen. Men då skulle min resa, som igår tog en timme, ta minst fyra timmar och kosta 96 kronor. Nej tack!

 PRESSMEDDELANDE! 

Ytterligare ett par i släkten har, nu i helgen, ingått äktenskap. Hela svenska folket (= i det här fallet hela vår familj), gratulerar och önskar dem lycka till! Äntligen säger vi, då de varit ett par, inte bara i sju år, utan i drygt tjugo. Undrar förresten om regeringen och brudens pappa gav dem tillstånd?

På kort tid har nu tre par i vår närmaste släkt gift sig, och inte har jag fått gå på ett enda bröllop. Tusan också! Det tycks vara ett släktdrag, eftersom J och jag gjorde på exakt samma sätt en sommar för länge sedan. Jag har alltså ingen rätt att gnälla, men jag kan väl få kinka lite?

Och så vill jag kinka på den sjukliga uppmärksamhet som en viss kronprinsessa får, utan att ha gjort ett enda dugg mer än att födas i en viss familj.