Det är en seg dag i dag. Jag tycker att jag blir tröttare och tröttare för var dag som går. Undrar om det är behandlingen eller latmasken?

Make-up-kursen igår var en upplevelse på flera sätt vill jag lova.

Vi var ungefär 13 kvinnor i varierande åldrar som skulle delta. Några kom i mössa (=undertecknad och svägerskan), någon i sjal, några barhuvade utan hår, men förvånansvärt många hade hår. Jag hann tänka att de kanske bara är i början av sin behandling?

Väl inne i salen blev vi placerade runt 3 bord, men massor av saker framför oss. Kaffe och kaka serverades av tre unga, pigga tjejer som var mycket välsminkade. Det var dessa tjejer som sedan skulle ”utbilda” oss.

 En äldre, mycket barsk, dam presenterade hela idén och bakgrunden till kursen. Jag kände att ”henne skulle jag kunna bli rädd för”, även om hon var vänlig mot oss som var där.

Sen fick vi lära oss om både det ena och det andra i sminkandets konst, och jag blev mer och mer förundrad. Hur kan man tycka att detta är så intressant att man vill jobba med det dagarna i ända? Fast det är väl tur att vi är olika, annars skulle det vara svårt att hitta sysselsättning för alla människor.

Vi fick lära oss att knyta sjalar också, men där hade jag absolut velat lära mig mer. Vi fick bara lära oss en knytning som kallades ”kanelbullen”, av alla namn man nu kan hitta på. Jag tänkte genast på de historier man hört från 50-talet, om småfrallor som sattes in i håruppsättningarna. Att stoppa in en axelvadd i sjalen för att få volym på skallen var också ett knep vi fick med oss. Ja herregud, vad man får lära sig!

Det var väldigt nära att jag presenterades Js idé om mössinköp, men det var nog tur att jag inte drog den historien i just det sällskapet. Den barska damen hade nog tittat konstigt på mig då.

Här kan jag nog dra den, eftersom vi redan är så bortgjorda vi kan bli:

I förra veckan tyckte nämligen J att jag i stället för mössa skulle köpa en jättestor spetsbehå. ”Då kan du klippa av den på mitten, och vips så har du två mössor.” Om det var för att han tyckte att det skulle vara roligare att följa med mig på underklädesavdelningarna än på mössavdelningarna vet jag inte riktigt, men det kan ha en viss betydelse.

Tillbaka till sminkkursen. Eftersom jag satt vid en riktig make-up-spegel och bara tittade på mig själv, utan glasögonen på, så hade jag ingen riktig koll på vad som hände i resten av rummet. Efter en stunds kladdande satte jag på mig glasögonen igen och tittade upp på de övriga i rummet. Då upptäckte jag att alla utom två tjejer var skalliga! Jag blev alltså riktigt lurad av många av perukerna.

Jag hörde en kvinna vid ett annat bord säga till sina ”sminkkompisar” att alla ser fina ut utan hår. ”Det är ju bara jag som inte accepterar mitt eget utseende.” Precis så känner jag också. Där fanns många kvinnor som var riktigt vackra utan hår, och ingen där reagerade på att jag såg konstig ut. Men jag trivs inte med mig själv utan rufset, inte än i alla fall.

Kursen slutade med att vi fick packa ner alla produkter vi hade använt i en stor necessär, som vi sen fick ta med oss hem. Det var produkter som skulle kostat minst 1000 kronor om vi skulle köpt dem själva. Maffigt och lyxigt! Och så vacker jag kände mig när jag åkte till köpcentret och köpte tre nya sjalar.