Ojoj! Idag blev det en stressig dag!

Klockan 10 skulle jag vara på medarbetarsamtal hos min rektor. Jag var laddad till tänderna, och hade verkligen både läst på och skrivit ner egna funderingar. Vi startade i lugnt tempo med en kopp kaffe, men kom snart in på det vi skulle. Sen kunde vi knappt sluta, och det berodde inte bara på mig, även min chef kan prata. Vi pratade i två timmar och det kändes verkligen roligt. Jag måste säga att hon kan få en att känna sig både uppskattad och efterlängtad. Så skulle alla chefer vara.

Den femte mars ska jag börja jobba 25 %, och jag har fått tre roliga och inspirerande uppgifter: Jag ska arbeta med utvärderingsfrågor gentemot elever och föräldrar. Jag ska börja titta på vår organisation inför nästa läsår och jag ska påbörja arbetet med att göra en matteverkstad i vårt arbetslag. JIPPI! Speciellt det sista är något som jag har velat arbeta med i flera år, men aldrig fått tid till.

Förhoppningsvis får jag arbeta lite i barngrupperna också, men det är inte det jag ska lägga huvudvikten vid. Vilket betyder att jag kan lägga mina arbetstider så att det passar behandlingarna, provtagningarna och mitt allmäntillstånd. Det blir bra det!

Eftersom samtalet blev så långt hann jag knappt i tid till optikern. Jag har börjat se så dåligt på ena ögat, och konstaterade suckande att det blir till att byta glas igen. Det visade sig att synen verkligen hade förändrats, men optikern hade också för sig att cytostatikabehandling eventuellt kan påverka synen tillfälligt. Läskigt! Det där måste jag kolla upp med läkaren på sjukhuset.

Just till sjukhuset skulle jag också för en rutinkoll av blodvärdena. Förra gången jag satt vid labbet fick jag vänta i nästan en timme. Alltså var det lika bra att lägga i ordentligt med slantar i parkeringsautomaten och sen bereda sig på en lång väntan. Men ack nej, idag behövde jag bara vänta i två minuter. Sköterskan som arbetade där hade till och med tid att småprata en stund, vilket jag aldrig förr varit med om.

På vägen till parkeringen ”hittade” jag grannens bil. Jag passade på att sätta en liten lapp på vindrutan, med en hälsning till dem. Undrar om de tror att de fått parkeringsböter, när det egentligen är en fikainbjudan?

Här har alla ungar sportlov nu. M och P är i stan och klipper sig (förhoppningsvis i alla fall). M ska också försöka fixa en praoplats, vilket kan vara lättare sagt än gjort. Hoppas att det går bra, för det är nog lite jobbigt att gå runt och fråga efter en plats.

Och nu ska jag elda…