Igår fick jag ytterligare ett välkommet besök. Karin kom och åt lunch med oss och sen tog vi en promenad i solen. Jag hade tagit på mig alldeles för mycket kläder, vilket ändå måste vara ett litet vårtecken? Fast när J gick upp vid 7-tiden i morse var det 17° kallt ute och bara 16° i köket, fast det senare var faktiskt plusgrader.

Trots det kan man nämligen ana att det börjar gå mot en vår. Hasselns hängen bara väntar på att få spricka. Nästa gång jag köper tulpaner, ska jag komplettera buketten med sälgkvistar. Jag har spanat in buskarna och sett att de faktiskt blommar med små ”kissar”. Fåglarna kvittrar som galna och igår solade J nedanför köksfönstret. Bara tanken på våren gör att man blir mer hoppfull och glad till sinnes.

Igår ringde jag till onkologmottagningen på Akademiska sjukhuset, för att få svar på en del frågor. Ofta klagar man på sjukvården och att allt tar så lång tid. De människor jag har mött under de senaste månaderna har alla, utan undantag, varit helt fantastiska. De är glada och pigga, försöker alltid att svara på frågor och har de inga svar, så tar de reda på dem och återkommer väldigt fort. Igår fick jag prata med en sjuksköterska som direkt tilltalade mig med förnamn och sa att ”det var bra att du ringde”. Tänk vad lite kan göra mycket. Jag blev ju glad av att prata med henne, trots att frågetecknen fanns kvar efteråt.

Läkarna jag har haft kontakt med har varit lika bra i bemötandet. Senast sa läkaren till mig, att om försäkringskassan bråkar om sjukskrivningen, så ska jag be dem kontakta honom. ”Du ska inte behöva bråka om det, det gör jag.” Nu ska det väl inte behöva bli något tjafs, eftersom jag har en heltidssjukskrivning, men ska försöka att jobba ändå.

Hela familjen har dessutom fått kuratorskontakter på sjukhuset. Självfallet vet vi att de har många andra patienter, men ändå ger de oss känslan av att de har full koll på oss och vår situation.

För några veckor sedan ringde jag och ville anmäla mig till en ”Look Good – Feel Better”- kurs. Jag ville absolut gå på samma kurs som svägerskan och bad kuratorn att kolla om det var möjligt. Glad som en lärka meddelar hon direkt att det är redan fixat, självklart ska ni gå tillsammans. Så på måndag, ska jag få lära mig allt om ”sminkeriets” svåra konst och kanske lära mig att knyta en scarves om huvudet. Det ska bli riktigt spännande. Hoppas att det inte är sådana där modedockor, som får en att känna sig som en riktigt hopplös bondmora. Hua!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hm.., vad konstigt! Har nyligen varit in på min egen blogg och läst lite statistik. Trots att jag egentligen förklarat bloggen avslutad, så fortsätter en ”massa” människor att gå in på bloggen regelbundet. Jag förmodar att det är smickran...

  Idag har jag varit på återbesök på onkologkliniken. När jag hade parkerat bilen och promenerade till mottagningen fick jag riktiga jobbiga flashback-känslor. Tänk så många gånger jag sprang, eller rättare sagt, segade mig fram längs den här vägen o...

  I går fyllde jag år. En av mina elever trodde att jag blev 80 (!), en annan trodde 40 och en kollega var övertygad om att det bara var 25. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka dem, men förhoppningsvis är det 40 som jag ska ta till mig? Det verkar...

  Oj, vad länge sedan jag skrev! Det har hunnit hända en hel del, men jag har ju inte längre tid att skriva som i våras. Då hände det däremot inte så mycket… och ändå lyckades jag skriva om det!   Roligt var det när syrran med familj kom på be...

  J är som sagt en riktig slavdrivare när han är ledig. Någon drönartillvaro har man inte en chans till. Enda sättet att få det lite lugnt på, är att hävda att ”idag mår jag nog inte riktigt bra”.   De flesta dagar så här långt på semest...