Igår skulle jag till sjukhuset igen, för provtagning. Det tog emot något fruktansvärt. Jag ville verkligen inte köra i sammanlagt en timme, för något som tar 30 sekunder när jag väl är på plats. Men men, det var bara att bita i det sura äpplet.

På sjukhusområdet finns det absolut inte tillräckligt med parkeringsplatser, varken för personal, patienter eller besökare. Oftast parkerar jag på en parkeringsplats som ligger vid Studenternas IP, varifrån det tar 10 minuter att gå. Då slipper man cirkla i en halv timme på sjukhuset, dessutom är det billigt.

Nu är det ju så att Sirius bandy har tagit sig till SM- kvartsfinal. Deras matcher spelas på isplanen som ligger längs gångvägen från ”min” parkering till sjukhuset. För att få plats med riktigt många åskådare, så måste man nu bygga till provisoriska läktare längs vägen.

Det betyder alltså att man lägger beslag på minst 50 parkeringsplatser, som verkligen behövs. De som parkerar där tvingas köra ytterligare en bit, för att hitta någonstans att stå. Man bygger läktaren på trottoaren, så att gångtrafikanterna tvingas ut i gatan. Dessutom måste man plötsligt röja bort all snö och is, som vi gående har halkat omkring på länge. Jag tror jag blir knasig. Jag gillar sport och tycker att det är vansinnigt kul att det går bra för Sirius. Men var ska jag parkera när jag ska till sjukhuset? Det finns inga andra platser inom rimligt gångavstånd.

Jag kan ju förstås ta bussen. Men då skulle min resa, som igår tog en timme, ta minst fyra timmar och kosta 96 kronor. Nej tack!

 PRESSMEDDELANDE! 

Ytterligare ett par i släkten har, nu i helgen, ingått äktenskap. Hela svenska folket (= i det här fallet hela vår familj), gratulerar och önskar dem lycka till! Äntligen säger vi, då de varit ett par, inte bara i sju år, utan i drygt tjugo. Undrar förresten om regeringen och brudens pappa gav dem tillstånd?

På kort tid har nu tre par i vår närmaste släkt gift sig, och inte har jag fått gå på ett enda bröllop. Tusan också! Det tycks vara ett släktdrag, eftersom J och jag gjorde på exakt samma sätt en sommar för länge sedan. Jag har alltså ingen rätt att gnälla, men jag kan väl få kinka lite?

Och så vill jag kinka på den sjukliga uppmärksamhet som en viss kronprinsessa får, utan att ha gjort ett enda dugg mer än att födas i en viss familj.

 

Kaelha

25 februari 2009 17:25

Kul med din blogg. Du är ju helt fantastiskt bra på att skriva. Jag kom ihåg från konferenserna när vi skulle skriva, (ja vad hette det?)någon sorts årsredovisning. Då var det du som författade de tjusiga meningarna. Jag tycker det skulle vara lämpligt för dig att skriva en bok under din sjukskrivningsperiod. Du skulle bli en bra författare. Men som jag förstår det hela så är du snart tillbaka i arbetet igen och då vet man ju att tiden inte räcker till något annat. Skollivet är fortfarande ett kall fast ingen vill tillstå det.
Apropå parkering vid sjukhuset, det är bara på helger det går lätt att parkera där. Men om du lyckas hitta en parkering där, så går det att använda sitt Visa-kort. Det blir oftast billigare eftersom man då betalar den exakta kostnaden.
Jag ser fram mot att du kommer till Harbo.

Tusen kramar från Kaelha
(Kaelha står för Karin Elisabet Hagman) Synd att jag inte kom på det namnet i Stenhagen. Där är jag fortfarande Ellie

 

Eva

25 februari 2009 18:50

Tack Karin!
Allt smicker mottages tacksamt ;-)
Att bli författare kräver ju att man har en bra historia att berätta, och det har jag nog inte förmågan till. Men det är kul att skriva och kul att få kommentarer. Jag ser också fram emot besöket i Harbo.
Kram!

 

Karin Ha

25 februari 2009 22:38

Vidmarksvandringen skulle kunna vara en början på boken.
Den var rolig, tycker jag.
Karin Ha

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hm.., vad konstigt! Har nyligen varit in på min egen blogg och läst lite statistik. Trots att jag egentligen förklarat bloggen avslutad, så fortsätter en ”massa” människor att gå in på bloggen regelbundet. Jag förmodar att det är smickran...

  Idag har jag varit på återbesök på onkologkliniken. När jag hade parkerat bilen och promenerade till mottagningen fick jag riktiga jobbiga flashback-känslor. Tänk så många gånger jag sprang, eller rättare sagt, segade mig fram längs den här vägen o...

  I går fyllde jag år. En av mina elever trodde att jag blev 80 (!), en annan trodde 40 och en kollega var övertygad om att det bara var 25. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka dem, men förhoppningsvis är det 40 som jag ska ta till mig? Det verkar...

  Oj, vad länge sedan jag skrev! Det har hunnit hända en hel del, men jag har ju inte längre tid att skriva som i våras. Då hände det däremot inte så mycket… och ändå lyckades jag skriva om det!   Roligt var det när syrran med familj kom på be...

  J är som sagt en riktig slavdrivare när han är ledig. Någon drönartillvaro har man inte en chans till. Enda sättet att få det lite lugnt på, är att hävda att ”idag mår jag nog inte riktigt bra”.   De flesta dagar så här långt på semest...