Den här gången är det jobbigt. Igår sov jag i säkert tjugo timmar, och nu har jag precis orkat upp ur sängen. Det är lite svårt att hitta på något att skriva om när man bara ligger i sängen.

I morgon ska svägerskan komma på födelsedagsfika, vi får se hur det blir med det, om jag orkar… Man kan ju faktiskt köpa både kakor och tårta, så det löser sig nog.

Stämningen här hemma är ganska låg, tydligen påverkas familjen ganska mycket av min brist på engagemang och närvaro. Tjafs och irritation.

När jag inte sover lyssnar jag på en bok som heter Människohamn. En märklig historia som utspelar sig i skärgården, med ”vattenspöken” och allt. Jag är osäker på vad jag tycker om den, jag tror att det övernaturliga blir lite för mycket för mig.

M åkte skidor i torsdags, och lyckades komma hem helskinnad. Jag kände att jag blev en riktig hönsmamma när jag skickade iväg henne på morgonen. Väglaget var inte heller det bästa, och jag kan väldigt lätt få fantasin att skena iväg. Men det gick ju bra och flickungen var nöjd. Hon hade till och med varit ”slalomlärare” åt sin kompis, som aldrig hade åkt förr. Jag åkte slalom för första gången när jag var trettio, med hjälp av en utbildad skidlärare. Jag förmodar att 14-åringar kan lära sig både snabbare och bättre, även om de inte har experthjälp

P hade friluftsdag igår, och valde att åka pulka i ett litet gupp som finns i byn. Han hade så roligt att han valde att fortsätta med kompisar en stund på eftermiddagen. Vilket väl bevisar att det behöver inte var dyra saker, för att man ska ha kul.

 

Karin Ha

28 februari 2009 19:45

Fy, vad jobbigt du har det. Det är iallafall tur att du kan sova och tur att behandlingen finns. Janne vet väl hur det känns eftersom
han gått igenom samma sak. Eller fick han inte cystostatikabehandling?
Jag håller tummarna för att du snart ska må bättre.
Det där med slalom kommer jag ihåg. Vår Eva var 16 år när hon skulle iväg till Hassela med kompisar. Jag sa: Du som inte kan stå på vanliga skidor. Hur ska det gå?
Men hon kom hem väldigt nöjd och hade lärt sig åka.
Tusen kramar från Karin Ha

 

Eva

1 mars 2009 05:48

Jo, jobbigt är det, men det går över. Börjar känna mig mer "normal" nu.
Nä, J behövde aldrig behandlas så, det räckte med operation, men den var ju inte att leka med.
Kram!

 

Sanna

2 mars 2009 21:34

Tänker på dig Eva!
Kram, Sanna

 

Eva

2 mars 2009 21:36

Tack, vännen!

Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hm.., vad konstigt! Har nyligen varit in på min egen blogg och läst lite statistik. Trots att jag egentligen förklarat bloggen avslutad, så fortsätter en ”massa” människor att gå in på bloggen regelbundet. Jag förmodar att det är smickran...

  Idag har jag varit på återbesök på onkologkliniken. När jag hade parkerat bilen och promenerade till mottagningen fick jag riktiga jobbiga flashback-känslor. Tänk så många gånger jag sprang, eller rättare sagt, segade mig fram längs den här vägen o...

  I går fyllde jag år. En av mina elever trodde att jag blev 80 (!), en annan trodde 40 och en kollega var övertygad om att det bara var 25. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka dem, men förhoppningsvis är det 40 som jag ska ta till mig? Det verkar...

  Oj, vad länge sedan jag skrev! Det har hunnit hända en hel del, men jag har ju inte längre tid att skriva som i våras. Då hände det däremot inte så mycket… och ändå lyckades jag skriva om det!   Roligt var det när syrran med familj kom på be...

  J är som sagt en riktig slavdrivare när han är ledig. Någon drönartillvaro har man inte en chans till. Enda sättet att få det lite lugnt på, är att hävda att ”idag mår jag nog inte riktigt bra”.   De flesta dagar så här långt på semest...