Äntligen har jag skaffat mig en tatuering! I många år har jag gått och funderat på hur den skulle se ut, den dag jag eventuellt skaffade en sådan. Kanske en geting bara för att besvärja min insektsallergi? Eller som J föreslog; en snygg blomma där ärret efter bröstoperationen sitter? Nej, det här är ju bara tankar som jag aldrig skulle få för mig att realisera. Men vid datortomografin blev jag faktiskt tatuerad på fyra(!) ställen. Små, små svarta permanenta prickar sitter nu på bröstkorgen, för att man ska kunna rikta in strålarna på exakt samma ställe gång efter gång. Det gjorde faktiskt ont när de sattes dit, så jag kan för mitt liv inte förstå att man frivilligt utsätter sig för det. Tänk de människor som tatuerar mer eller mindre hela kroppen. Hu!

Idag åkte jag med Kerstin till Trädgår´n i Söderfors. Där fanns otroliga mängder perenner att frossa i. Till slut fick vi faktiskt begränsa oss och köpte därför bara växter som kan förökas medelst delning. Då kan vi inventera varandras trädgårdar och dela med oss av våra nyköpta raringar. Förutsatt att de överlever våra ganska omilda behandlingar förstås.

När vi skulle fika insåg vi att det inte fanns något som föll oss i smaken. Därför blev det en ganska lång omväg till Gysinge och den fina bruksmiljön där. (Den är fin i Söderfors också!) I kaféet där, tränade jag på att vistas bland folk utan huvudbonad. Fasiken vad tungt det känns att visa upp sin skallighet. Ändå inser jag att det kanske innebär att folk glor mindre? När jag jämt har mössa på, så blir folk mer närgångna i tittandet. Utan mössa är det uppenbart att det är något medicinskt ”fel” på mig, och jag inbillar mig att det respekteras mer. Jag hatar att folk glor! Sist vi var och handlade mat, blev jag nästan aggressiv och vrålglodde tillbaka på folk som inte vek undan med blicken. Tänk om jag åker på stryk en vacker dag?

J har sågat upp större fönsterhål till kattvindarna idag. Vi ska passa på att sätta in nya fönster där, nu när det ändå ska tilläggsisoleras. Det är verkligen skönt att han har kommit igång med det arbetet. Mindre skönt är att han tappade en timmerbit så olyckligt att den föll ner på köksfönstret. Tur i oturen att det bara var det yttre glaset som gick sönder. Otur att det nu måste sättas i en ny ruta och att det antagligen blir jag som måste göra det jobbet. Jag avskyr att kitta och måla fönster.