Ibland undrar jag varför man har så svårt att njuta av livet. Ofta håller vi på att jobba häcken av oss här hemma istället för att sitta ner och bara vara, nu när det är så fint i naturen.

Idag har M och jag bakat ytterligare två satser matbrödsbullar. Sammanlagt har vi åstadkommit cirka 180 bullar, så jag hoppas verkligen att de ska räcka och kanske bli några över också.

Sen har vi klippt gräs, vilket tar minst en timme även om vi hjälps åt. J kör med åkgräsklipparen och jag går med en vanlig motorgräsklippare. Bra arbetsfördelning, eller hur? (Jag har faktiskt valt den själv för att få lite motion.)

Vår tomt gränsar mot ett skogsparti, vilket är väldigt mysigt på ett vis. Speciellt lite senare under sommaren när vi ska plocka kantareller för då behöver vi bara gå tjugo meter. (Haha, om detta skryter jag gärna och ofta.) Men på våren är det ett elände med all pollen som sprids över oss. Idag har jag skurat alla utemöbler ytterligare en gång, eftersom det låg ett tjockt, gult ”dammlager” över alltihop. Nu är det fint igen, men vi får väl se hur länge det varar.

Vi har massor av fåglar här också vilket vi uppskattar i vanliga fall. Men tyvärr gillar de inte alls att vi har en katt, som rör sig fritt i trädgården. På våren när fåglarna häckar, blir de som tokiga av att ha ett rovdjur i närheten. Och det enda vapen mot katten som de har, är att jaga honom och försöka släppa sin spillning på honom. Med andra, inte så fina ord – de skiter precis överallt! Urk! Kletigt och äckligt blir det och svårt att få bort är det. Tack och lov är det under en ganska kort period, för senare under sommaren upphör det plötsligt. Jag antar att instinkten att skydda sina bon och ungar avtar något när ungarna är flygfärdiga? För inte kan katten ha ätit upp dem alla?