Nu känner jag att jag verkligen vill gnälla! (Observera att jag inte använder svordomar, även om jag hemskt gärna vill!)

Jag är extremt trött och är på allmänt riktigt grinigt och eländigt humör. Värken i kroppen är värre än någon gång innan. Den vandrar runt och slår till på de mest oväntade ställen ibland. Då känns det som att man ska tappa det man håller i, eller som om någon skär med kniv i inälvorna, beroende på var det slår till. Värst är värken i vänstra benet. I det har jag ont hela tiden, vilket gör att jag knappt tar mig upp och nerför trapporna här i huset. Det gör ont att ligga i sängen, men det gör lika ont att sitta eller ligga någon annanstans.

Jag drabbas av och till av kallsvettningar som inte är av denna värld, sen fryser jag som en liten ökenråtta mellan varven. Dessutom har katteländet (hans benämningar varierar beroende på mitt humör) bestämt sig för att troget hålla matte sällskap, även om jag inte vill det. Han ligger alltså på mitt täcke hela dagarna och är i vägen!

I går sov jag mest hela dagen. Idag sov jag med kortare avbrott till klockan ett. Efter det har jag tittat på Top Model, Hem till gården, House, Greys Anathomy med flera högkvalitativa underhållningsserier. Nu vet jag att man ska fortsätta att le även om man snubblar på catwalken. Men är det inte det vi gör i verkliga livet varenda dag?

Maten smakar absolut ingenting. Därför VILL jag inte äta heller. Då mår man inte bättre – jag vet! Igår tittade jag dessutom på Top Chef och önskade att jag hade en egen kock här hemma, som servade mig med lite delikata maträtter. ”Min” kock värmer möjligen det jag har lagat sedan innan. Kul variation!

Jag börjar få panik inför strålbehandlingen. Hur ska jag få till livet under den tiden? Det kanske löser sig. Jo det vet jag ju att det gör, men det är NU jag oroar mig.

Vädret är urdåligt så jag kan inte vara ute, eller ens i växthuset!

Och det var skönt att gnälla!