Äntligen har jag skaffat mig en tatuering! I många år har jag gått och funderat på hur den skulle se ut, den dag jag eventuellt skaffade en sådan. Kanske en geting bara för att besvärja min insektsallergi? Eller som J föreslog; en snygg blomma där ärret efter bröstoperationen sitter? Nej, det här är ju bara tankar som jag aldrig skulle få för mig att realisera. Men vid datortomografin blev jag faktiskt tatuerad på fyra(!) ställen. Små, små svarta permanenta prickar sitter nu på bröstkorgen, för att man ska kunna rikta in strålarna på exakt samma ställe gång efter gång. Det gjorde faktiskt ont när de sattes dit, så jag kan för mitt liv inte förstå att man frivilligt utsätter sig för det. Tänk de människor som tatuerar mer eller mindre hela kroppen. Hu!

Idag åkte jag med Kerstin till Trädgår´n i Söderfors. Där fanns otroliga mängder perenner att frossa i. Till slut fick vi faktiskt begränsa oss och köpte därför bara växter som kan förökas medelst delning. Då kan vi inventera varandras trädgårdar och dela med oss av våra nyköpta raringar. Förutsatt att de överlever våra ganska omilda behandlingar förstås.

När vi skulle fika insåg vi att det inte fanns något som föll oss i smaken. Därför blev det en ganska lång omväg till Gysinge och den fina bruksmiljön där. (Den är fin i Söderfors också!) I kaféet där, tränade jag på att vistas bland folk utan huvudbonad. Fasiken vad tungt det känns att visa upp sin skallighet. Ändå inser jag att det kanske innebär att folk glor mindre? När jag jämt har mössa på, så blir folk mer närgångna i tittandet. Utan mössa är det uppenbart att det är något medicinskt ”fel” på mig, och jag inbillar mig att det respekteras mer. Jag hatar att folk glor! Sist vi var och handlade mat, blev jag nästan aggressiv och vrålglodde tillbaka på folk som inte vek undan med blicken. Tänk om jag åker på stryk en vacker dag?

J har sågat upp större fönsterhål till kattvindarna idag. Vi ska passa på att sätta in nya fönster där, nu när det ändå ska tilläggsisoleras. Det är verkligen skönt att han har kommit igång med det arbetet. Mindre skönt är att han tappade en timmerbit så olyckligt att den föll ner på köksfönstret. Tur i oturen att det bara var det yttre glaset som gick sönder. Otur att det nu måste sättas i en ny ruta och att det antagligen blir jag som måste göra det jobbet. Jag avskyr att kitta och måla fönster.

 

Karin Ha

11 maj 2009 18:56

Om jag förstått det rätt så blir man inte lika dålig av strålningen som av cellgift, men antagligen väldigt trött. Har jag gissat rätt?
Du Eva, dom som tittar kanske tittar för att de tycker du passar i rakat huvud. Jag tycker också att du är söt så, men då måste det förstås vara rakat. Det får inte vara små fjun kvar.
Jag är nog litet galen som går i buggkurs vid min ålder. Men de övriga i gänget, 19 pensionärer till, är ju lika galna. Jag vet inte om det bara är jag som får ont i knäna, men roligt var det och mitt knä är så gott som bra nu.
Jag kommer gärna till dig någon dag, slår en signal om det.

 

Eva

11 maj 2009 19:29

Hm... Det är väldigt mycket fjun nu. Cirka 2-3 cm långt, vitt(?) eller är det grått? Det ser ut som att jag har vitt svinto på skallen :D
Skönt att ditt knä är bättre! Vi hörs!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hm.., vad konstigt! Har nyligen varit in på min egen blogg och läst lite statistik. Trots att jag egentligen förklarat bloggen avslutad, så fortsätter en ”massa” människor att gå in på bloggen regelbundet. Jag förmodar att det är smickran...

  Idag har jag varit på återbesök på onkologkliniken. När jag hade parkerat bilen och promenerade till mottagningen fick jag riktiga jobbiga flashback-känslor. Tänk så många gånger jag sprang, eller rättare sagt, segade mig fram längs den här vägen o...

  I går fyllde jag år. En av mina elever trodde att jag blev 80 (!), en annan trodde 40 och en kollega var övertygad om att det bara var 25. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka dem, men förhoppningsvis är det 40 som jag ska ta till mig? Det verkar...

  Oj, vad länge sedan jag skrev! Det har hunnit hända en hel del, men jag har ju inte längre tid att skriva som i våras. Då hände det däremot inte så mycket… och ändå lyckades jag skriva om det!   Roligt var det när syrran med familj kom på be...

  J är som sagt en riktig slavdrivare när han är ledig. Någon drönartillvaro har man inte en chans till. Enda sättet att få det lite lugnt på, är att hävda att ”idag mår jag nog inte riktigt bra”.   De flesta dagar så här långt på semest...