I två och en halv dagar behövde jag ligga som en apatisk sengångare. Idag har jag däremot känt mig som en helt ny människa. Jodå, jag är fruktansvärt trött och behöver vila med mycket jämna mellanrum. Men det kan faktiskt räcka att jag sitter ner i några minuter, sen får jag nya krafter igen. J är lite bekymrad och tror att jag tar ut mig alldeles. Men det är så häftigt att upptäcka att jag inte alls är någon latmask som trivs bäst i sängen eller soffan. Tydligen finns det en drivkraft i mig som vill göra saker.

M har varit hemma i dag och arbetat med Operation Dagsverke. Det passade mig perfekt att ha en liten ”betjänt” som jag kunde styra över. Hon har hjälpt mig i hallonlandet. Jag klippte och hon fick köra riset upp i skogen. Under tiden hon körde upp skottkärran, satt jag och filosoferade på en stol i växthuset. När hon kom tillbaka hade jag vilat så länge att vi kunde fortsätta ett tag till. (Det är verkligen hemskt att bli andfådd av att bara klippa ett par plantor innan man måste vila igen.)

Efter lunch fick M hjälpa mig att snickra ytterligare en odlingslåda. Det skadar inte att barnen får prova på lite ”såga – spika – skruva” –jobb. Inget av mina ättelägg har något riktigt naturligt intresse för sådant. Fast jag tycker att det är väldigt bra om de kan såga en bräda eller skruva en skruv själva. Rätt vad det är hamnar man i en situation där man har stor nytta av att kunna det.

Det är otroligt mysigt att få vara själv med ett av barnen då och då. M börjar bli så stor också att vi kan prata mer och mer som jämlikar. Ibland glömmer jag bort det och behandlar henne som ganska liten. Dessutom är vi i vissa avseenden fruktansvärt lika, och det kan kännas frustrerande att se henne ha samma svårigheter med saker och ting som jag har och har haft. Jag önskar SÅ att hon slapp ifrån min urusla självkänsla och mitt bitvis dåliga självförtroende.

Nu är jag mycket nöjd med min dag, inte så gnällig men väldigt trött!