Puh! Nu har jag nästan gått igenom alla enkäter som jag hittills fått in. I morgon är det ytterligare två klasser som ska sammanställas, sen är elevmaterialet klart. ”Bara” föräldraenkäterna kvar sedan.

Det låter säkert som ett jättetråkigt arbete, och på ett sätt är det ju det. Men ändå så får jag en bra bild av läget på skolan, och en kännedom om klasser och lärare som jag inte hade innan. Riktigt intressant!

Jag har i alla fall lagt ner väldigt många timmar på det här nu, så jag behöver inte skämmas och tro att jag har jobbat för lite. Ett tag kändes det faktiskt så.

När P hade slutat skolan för dagen, hämtade jag honom och körde till stan. Han har vuxit så det knakat under de senaste åren. Förra våren började vi köpa vuxenstorlekar på tröjor och skjortor åt honom. Naiv som jag var, så trodde jag att han skulle kunna ha de kläderna i sommar också. Men det var bara att inse att här behövde vi investera i både det ena och andra. Fast vi började med en mysig fika tillsammans, så att den stackars hungriga ungen inte skulle svälta ihjäl.

När vi kom till avdelningen skoinköp, ledsnade jag rejält. ALLA(?) killar i klassen tycks ha samma sorts skor, och det är bara ett märke som gäller om man ska ”hänga” med. Nu ville P ändå inte ha just sådana, men däremot var märket viktigt. Vad ska man göra? Vi sköt upp beslutet tills det har trillat in mer pengar på kontot. Eller åtminstone tills min irritation har lagt sig.

När vi kom hem, bar det raka vägen upp på hans rum. En rulle sopsäckar fick följa med och sedan rensade vi hans garderob. Så det svider i mig när jag måste kasta kläder! Nu ligger det ändå kvar en hög kläder som jag inte klarar av att kasta. P har en klasskompis som bara är en tvärhand hög. Jag får ringa och fråga hans mamma om de vill ha ett bidrag.

Sen blev det matlagning och mer enkätarbete.