I två och en halv dagar behövde jag ligga som en apatisk sengångare. Idag har jag däremot känt mig som en helt ny människa. Jodå, jag är fruktansvärt trött och behöver vila med mycket jämna mellanrum. Men det kan faktiskt räcka att jag sitter ner i några minuter, sen får jag nya krafter igen. J är lite bekymrad och tror att jag tar ut mig alldeles. Men det är så häftigt att upptäcka att jag inte alls är någon latmask som trivs bäst i sängen eller soffan. Tydligen finns det en drivkraft i mig som vill göra saker.

M har varit hemma i dag och arbetat med Operation Dagsverke. Det passade mig perfekt att ha en liten ”betjänt” som jag kunde styra över. Hon har hjälpt mig i hallonlandet. Jag klippte och hon fick köra riset upp i skogen. Under tiden hon körde upp skottkärran, satt jag och filosoferade på en stol i växthuset. När hon kom tillbaka hade jag vilat så länge att vi kunde fortsätta ett tag till. (Det är verkligen hemskt att bli andfådd av att bara klippa ett par plantor innan man måste vila igen.)

Efter lunch fick M hjälpa mig att snickra ytterligare en odlingslåda. Det skadar inte att barnen får prova på lite ”såga – spika – skruva” –jobb. Inget av mina ättelägg har något riktigt naturligt intresse för sådant. Fast jag tycker att det är väldigt bra om de kan såga en bräda eller skruva en skruv själva. Rätt vad det är hamnar man i en situation där man har stor nytta av att kunna det.

Det är otroligt mysigt att få vara själv med ett av barnen då och då. M börjar bli så stor också att vi kan prata mer och mer som jämlikar. Ibland glömmer jag bort det och behandlar henne som ganska liten. Dessutom är vi i vissa avseenden fruktansvärt lika, och det kan kännas frustrerande att se henne ha samma svårigheter med saker och ting som jag har och har haft. Jag önskar SÅ att hon slapp ifrån min urusla självkänsla och mitt bitvis dåliga självförtroende.

Nu är jag mycket nöjd med min dag, inte så gnällig men väldigt trött!

 

Karin Ha

6 maj 2009 22:41

Hej Eva!
Skönt att det var sista gången med cellgift och att du mår bättre. Det är svårt att förstå hur biverkningarna känns. Det är nog bara de som gått igenom samma sak som begriper. Jag tycker du är otroligt bra som orkar med allt du gör, trots att du ofta mår dåligt.
Jag har varit i Gysinge på buggkurs 2 och fått ont i ett knä dock inte lika ont som efter kurs nr 1, slapp kryckorna denna gång. Jag var litet försiktigare i svängarna. Får skylla mig själv att jag har ont, för det är inte vettigt att bugga 6 timmar om dagen en hel vecka.
Hoppas att allting ordnar sig för dig nu.

 

Eva

7 maj 2009 13:18

Karin!
Du måste vara rädd om dig! Har du dansat så att du varit tvungen att gå med kryckor? Jag tror du är lite galen...
Orkar/kan du köra hit någon dag tror du? Jag lovade ju att bjuda på lunch!

 

Vickipicki

7 maj 2009 17:42

Jag såg nyss att ditt förra inlägg var det hundrade inlägget i den här bloggen! Så grattis i efterskott :) Och grattis till 101 inlägg :)

http://borgmi.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hm.., vad konstigt! Har nyligen varit in på min egen blogg och läst lite statistik. Trots att jag egentligen förklarat bloggen avslutad, så fortsätter en ”massa” människor att gå in på bloggen regelbundet. Jag förmodar att det är smickran...

  Idag har jag varit på återbesök på onkologkliniken. När jag hade parkerat bilen och promenerade till mottagningen fick jag riktiga jobbiga flashback-känslor. Tänk så många gånger jag sprang, eller rättare sagt, segade mig fram längs den här vägen o...

  I går fyllde jag år. En av mina elever trodde att jag blev 80 (!), en annan trodde 40 och en kollega var övertygad om att det bara var 25. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka dem, men förhoppningsvis är det 40 som jag ska ta till mig? Det verkar...

  Oj, vad länge sedan jag skrev! Det har hunnit hända en hel del, men jag har ju inte längre tid att skriva som i våras. Då hände det däremot inte så mycket… och ändå lyckades jag skriva om det!   Roligt var det när syrran med familj kom på be...

  J är som sagt en riktig slavdrivare när han är ledig. Någon drönartillvaro har man inte en chans till. Enda sättet att få det lite lugnt på, är att hävda att ”idag mår jag nog inte riktigt bra”.   De flesta dagar så här långt på semest...