Ytterligare en odlingslåda är klar i växthuset. Den här har jag fodrat med frigolit och plast, så att jag kan sätta ut omplanterade plantor direkt och inte behöva vara rädd för eventuella frostnätter. Vi hittade en gammal rottingstol också som P bar ut åt mig, så nu kan jag sitta och mysa där och förhoppningsvis beundra växtligheten senare i sommar.

J och jag har jobbat stenhårt ute i dag. Många gånger undrar jag hur länge vi ska orka med den här enorma tomten? Fast samtidigt så kan man fundera över vad vi skulle göra på dagarna om vi inte hade det här stället? I morgon ska rabatterna och gårdsplanen snyggas till, så att man inte behöver skämmas om folk kommer in här.

När jag satt i väntrummet på sjukhuset i går, tittade jag i en trädgårdstidning och fick en ny idé. Det var en snygg träställning att ställa blomlådor i, som jag blev sugen på. Den skulle kosta ungefär tvåtusen kronor att köpa, men om jag bygger den själv kostar den kanske tvåhundra. Det är kul att ha lite småprojekt, samtidigt som jag själv skapar många ”måsten”.

När vi hade avslutat arbetet för dagen, satte vi oss i solen och drack varsin whiskey respektive punsch och bara njöt av tillvaron. Efter en stund kände jag att jag borde titta till syrenhäcken nere mot vägen, men jag orkade banne mig inte flytta mig ur fläcken. När jag bad J att hämta en skottkärra och köra ner både mig och punschen till häcken, fick jag en mycket konstig blick av honom. Det blev ingen inspektion, för jag orkade verkligen inte gå ända dit.

I går fick jag en kallelse till den kommande strålbehandlingen. Det var tider för utprovning av en kudde som jag ska placeras i för att fixera kroppen, jag ska ”tatueras” så att strålapparaturen riktas mot exakt samma punkt varje gång, jag ska göra en datortomografi och sedan ska det göras en strålsimulering. Efter det ska själva behandlingen börja. Puh!

Det verkar som att jag måste börja jobba betydligt mer under de sista ynka två veckorna av terminen. Läkaren jag träffade på onkologen i går berättade att det är läkaren som är ansvarig för strålbehandlingen, som kommer att sjukskriva mig framöver. Men jag måste räkna med att gå upp en hel del i tjänst. Undrar hur det ska gå, både för mig och för kollegorna men framför allt för eleverna. Det känns faktiskt lite konstigt att vara sjukskriven nästan en hel termin och sedan jobba i två veckor. Eller är jag larvig när jag känner så?