I natt har jag sovit sådär illa igen. Jag blir så hög av kortisonet att varken kroppen eller huvudet kan slappna av. Jag sover en timme, sen är jag vaken allt mellan en och tre-fyra timmar. Trots detta har jag hållit mig vaken hela dagen och faktiskt åstadkommit en hel del trädklippning. Emellanåt blev jag lite illamående av ren trötthet, men det gick över när jag satte mig i solen och vilade en stund. Jag hoppas att jag orkar med morgondagen lika bra, då blir trädet i ”Stora Världen” klart.

Den del av tomten som gränsar ut mot vägen, består egentligen bara av en stor ödslig gräsmatta. Visserligen låter vi en äng av prästkragar blomma upp där till midsommar, och då är det vackert som i en saga. Men som sagt, resten av året är det bara gräs och mycket mossa.

Vår första sommar här, var P knappt två år gammal och M tre och ett halvt år. De var ganska springiga av sig och vi hade inget staket mot vägen. Gräsmattan var stor och lockande och vägen hade rentav en magnetisk dragningskraft på framför allt P. Åtskilliga var de gånger när jag fick rusa efter honom och fälla honom med rena rugbytacklingar, för att få stopp på honom innan han hann komma ut på vägen. Det första vi gjorde våren därpå, var att sätta upp ett staket och en grind till infarten. Den första sommaren döpte vi i alla fall gräsmattan som var så ofantligt stor till ”Stora Världen”, ett namn som fortfarande är mycket gångbart i familjen.

Idag har M och jag gjort ett synnerligen vackert påskris till trappan, det tycker åtminstone hon och jag. Annars försöker vi att hålla en låg pyntprofil i det här hushållet. Dels är jag inte så förtjust i för mycket krafs, dels är det fruktansvärt jobbigt att plocka ihop eländet igen.

Vi har också hunnit planerat vår stora skattjaktsdag, som vi alltid har på påskaftonen. (Planeringen börjar ofta direkt efter julen, men då bara på idénivå.) Barnen ställer stora krav på oss föräldrar, det måste bli svårare och svårare för varje år. Den här gången tror jag att de får något riktigt svårt att bita i. Haha!

De senaste åren har barnen ordnat en skattjakt även för oss vuxna. De blir förstås också mer hemlighetsfulla och mer avancerade i sitt planerande, så det är riktigt roligt att fara runt på tomten och leta.

Första gången barnen skulle gömma en skatt åt oss, var de inte så gamla. De kom på att de kunde fylla ett påskägg med lösgodis och gräva ner det i sandlådan. Tyvärr blev det inte så lyckat, för de tänkte inte på att stoppa ägget i en plastpåse först. Därför blev ägget inte bara godisfyllt utan även fullt med sand och sötsugna myror. Inte så lyckat… och inte så gott efteråt.