Eftersom delar av köket blev ordentligt rengjort i går, var det nu dags att ta sig an nästa stora projekt. Det låg en halvmeter stor hög med post bredvid kaffebryggaren. Högen riskerade att rasa om man bara råkade gå förbi. Så det var lika bra att rensa och sortera bort den. Nu återstår bara dagens tidning och några papper som är Js. Det är fantastiskt att man kan se både kaffebryggaren och radion som fanns där bakom.

Varför får man så mycket onödigt med posten? Fondbeskeden till exempel, det vet vi ju redan att det just nu går åt helsefyr med dem. Dessutom kan vi kolla dem på nätet.  Eller kupongerna från olika klädaffärer, som jag ändå alltid glömmer att ha med mig när jag någon gång ids shoppa. Fast det låg också en del bra-att-ha-saker i botten på högen, lite recept, trädgårdstips och ”nyttig” reklam. Men eftersom jag hade glömt att de låg där och trots detta har klarat mig ganska bra, så hamnade de bland soporna nu. Ja, inte riktigt allt förstås, det kan ju vara bra att ha…

I fredags missade jag ”Så ska det låta” eftersom vi lyssnade på Ps spelning i stället. När jag skulle titta på programmet via datorn idag i stället, råkade jag se en länk till YouTube med Susan Boyle och klickade mig fram till det klippet.  Jag antar att de flesta vet vem det handlar om, men berättar ändå:

I den engelska versionen av programmet Talang, har en 47-årig ”tant” gjort succé. Det var ingen smal, fager och stylad donna som klev ut på scenen, och hon blev fruktansvärt hånad av både publik och jury. Sen sjöng hon sin sång och det visade sig att hon hade en riktigt bra pipa. Det slutade med att hon fick stående ovationer av både publiken och juryn, som alltså gjorde en helomvändning.

När jag tittade på det här rann tårarna längs kinderna på mig, för jag har blivit så fruktansvärt lättrörd det senaste året. Jag formligen storgråter åt allt. Men efteråt kunde jag inte låta bli att fundera på hur elaka vi människor är. Vi bedömer folk efter deras utseende och hånar dem som inte passar in i mallen. Hur lång tid tar det innan man har gjort om den här kvinnan, så att hon ska passa in i artistbranschen? Finns det plats för någon som är udda, eller egentligen bara helt vanlig? Om hon nu inte hade kunnat sjunga, då hade säkert både publik och jury fortsatt att förödmjuka henne. Med vilken rätt då? Alla har väl ett värde, oavsett vad man kan? Usch, så upprörd jag blir när jag tänker på det.

Japp, det var dagens moralpredikan från en nästan 47-årig, helt vanlig ”tant”. Tyvärr har jag ingen bra sångröst, så det blir ingen talangtävling för mig.