Det märks att kroppen är i bättre form nu. Jag orkar betydligt mer än för bara en vecka sedan. I kväll har jag till och med varit discovakt inne i byn. På mellanstadiet här i byn anordnar klasserna disco med jämna mellanrum. Allt för att tjäna pengar till sina klasskassor. Då måste vi föräldrar gå vakt och se till att inga högstadiebarn kommer in, kolla så att inga barn råkar illa ut och ta hand om pengarna förstås. Det var väldigt lugnt och få barn i kväll, antagligen kommer klassen att gå med förlust hörde jag. Men jag fick en trevlig pratstund med Anna, en annan förälder i klassen som jag inte träffat på länge.

Det var förstås lite synd om P, som missade discot i kväll eftersom han var hemma från skolan i dag.

Lite jobbigt är det med alla blickar som möter en när man är i byn eller på stan. Jag vet att jag ser konstig ut just nu. Men i dag var det extra jobbigt kände jag. Efter att ha varit på ett rutinläkarbesök, åkte jag till vårt vanliga köpcentrum för att handla lite mat till helgen. Samtidigt tänkte jag kolla i en ny jacka och eventuellt ett par nya jeans. Men det var ett fasligt gloende på folk idag, så efter att ha hittat en jacka gav jag upp och åkte hem så fort jag kunde. Det känns fruktansvärt obehagligt att bli betittad som om man vore från Jupiter eller något liknande ställe.

När jag klagade hos doktorn idag, på att jag bara blir större och större, sa hon att det är vanligt eftersom man kan få en väldans aptit av kortison. Det är bara att se till att låta bli att äta, tyckte hon. Jaha! Är det så enkelt? Tänk att ingen kommit på det innan!

Idag åt jag förresten mitt första äpple på flera veckor. Det var sagolikt gott. Efter behandlingarna kan jag inte äta annan frukt än banan, eftersom det smakar gräsligt illa. Jag tror minsann att jag ska prova ett glas vin i morgon, det kan ju smaka bra om jag har tur.

Jag höll på att krocka när jag körde genom stan, från sjukhuset till affären. En rackarns mopedist stannade plötsligt mitt i vägen. För att inte köra på personen ifråga, girade jag till vänster och höll på att få bilen i vänsterfilen in i dörren. Det var med centimeters marginal som vi klarade oss. Samtidigt som det var klantigt av mig, insåg jag efteråt att det ändå var rätt reaktion. På bilarna hade det bara blivit plåtskador. Den stackars mopedföraren kunde däremot ha råkat betydligt värre ut. Men jag är glad att det inte blev några skador alls, det hade ju varit synd på min nyvaxade bil.