Ojojoj! Idag tror jag att jag ger Ellen rätt, när hon säger att jag tar i för mycket. Kroppen är otroligt sliten, fast det kanske inte ser så ut. Jag är så fasansfullt trött, att jag är mer eller mindre apatisk.

Egentligen ska man nog inte jobba alls veckan efter behandlingen. Ändå väljer jag att göra det, för att inte få för stor belastning veckan därpå. Om jag tänker efter ett tag, så är det ganska självklart att det handlar om ackumulerad trötthet. Kroppen slits ju ner efter varje behandling och hinner inte reparera sig fullt ut, innan det är dags för nästa omgång.

För mina kollegor måste det verka konstigt, förhoppningsvis sticker det inte i ögonen på dem. Jag jobbar ju så lite, och det jobb jag gör är ju inte ett dugg påfrestande jämfört med att vara i elevgrupp. I dagsläget verkar det mer eller mindre omöjligt att kunna arbeta heltid någonsin igen. Fast det vet jag ju, att det fixar sig till augusti. Jag ska verkligen försöka vårda mig själv i sommar.

Både i går och idag har det inträffat saker med eleverna som gör att jag inser vilket underbart arbete jag har.

Igår blev en kille i femman lite sur på mig, när jag lade handen på hans huvud och sa att han skulle försöka att tänka lite smartare. (Han sparkade boll på andra elever i korridoren.)

-          Måste alla ta på min nyklippta frissa, fräste han.

-          Oj, förlåt! Du får ta på min frissa, svarade jag.

Varpå han glatt klappade mig på mössan. Man kan vara stor och tuff ena sekunden, och ganska liten i nästa.

Idag var det en pojke i tvåan som hade väldigt bråttom från matsalen tillbaka till kapprummet, för att gå ut på rast. Två minuter efter att han hade ätit, så hade han glömt vad han åt. Så är det att vara åtta år gammal och ha fullt av viktigare tankar i huvudet. Efter att vi hjälpts åt en stund, så kom han på att det var nog blodiglar(!) till mat idag.

-          Aha, du menar blodpudding?

-          Japp, så var det ju!

När det är blodpudding i skolan så ska ju inte muslimerna äta av det, utan då finns det alltid andra alternativ. En gång hade jag en tjej i min klass som alltså inte fick äta blodpudding, men gjorde det ändå. Hon konstaterade nöjt efteråt, att hon faktiskt inte var allergisk alls!

Snart ska vi åka och lyssna på Ps första spelning. De ska spela EN låt! Spännande!