Den sista tiden har jag haft obehagligt mycket och svår huvudvärk. Jag har knaprat värktabletter så att jag själv blivit riktigt orolig. Ja, inte så att jag kommer upp i en full dagsdos, men ändå en del varje dag. Det kan inte vara så nyttigt. Efter någon vecka fick jag en aha-upplevelse. Eftersom jag har varit rejält snorig också, utan att vara förkyld, kunde det ju kanske vara pollenallergi? Jag hade allergitabletter hemma som funkar även mot pollen. När jag testade en tablett, slutade snoret att rinna och jag har inte haft lika mycket huvudvärk den senaste veckan. Tänk att det ska ta så lång tid att koppla ihop saker ibland. Jag vet ju att jag har reagerat mer för varje år under just björkpollensäsongen.

Onsdagen var så full av aktivitet att jag knappt hann med.

J och jag började dagen med ett läkarbesök. Nu skulle han få besked angående ettårskontrollen av njurcancern. Läkaren berättade att allt såg väldigt bra ut. Det fanns inga spår av tumörer varken i buk eller i lungor. Det är skönt att veta att de kollar noga, så att det inte finns någon spridning. När läkaren gav oss beskedet, kände jag hur tårarna steg i ögonen igen. Jag var ganska orolig för vad beskedet skulle innehålla och hade nog spänt mig en del inför det. J berättade att han hade haft ordentligt svårt för att somna, så han var också spänd fast han inte brukar erkänna sådant. Machotypen, där!

Därefter var det dags för möte på jobbet. Jag får verkligen mycket beröm för jobbet jag gör, så antagligen tillför det något även om jag inte riktigt kan inse det. Nu ska jag sammanställa cirka 350 enkäter på flera olika sätt. Hm… Hur gör man? Äsch, det löser sig väl alltid på något sätt antar jag. Det handlar ju knappast om någon vetenskaplig artikel som ska skrivas. Bara vi på skolan förstår och kan dra nytta av "eländet".

Lite senare på eftermiddagen fick jag äntligen träffa Lena, som jobbade hos oss innan. Hur man kan flytta så långt som till Östersund är för mig obegripligt. Men det är väl tur att vi är olika. (Jag vet att jag påpekat det förut, men det är ju så!) Det var härligt kul att träffa henne igen! Med vissa människor faller det sig ju så naturligt att fortsätta ett samtal eller umgänge med, att man inte alls tänker på tiden som förflutit sen senast. Jag tycker det är ett fantastiskt fenomen, och tar det som tecken på att dessa människor ska man vara rädd om.

J och jag fick dessutom en inbjudan till Östersund med helpension, undrar om man kan beställa någon spa-behandling också?

Dagen var inte slut härmed, men till det återkommer jag.

I dag har jag fått min SISTA cytostatikabehandling. Hurra! Glad Valborg!