Gårdagen inleddes med tidningsläsning som vanligt. Även om jag läser webb-tidningen flera gånger varje dag, så tror jag att det skulle kännas tungt utan pappersexemplaret. Just nu har jag dessutom fördelen med att alltid vara först in i trycksvärtans värld, vilket absolut är att föredra jämfört med att vara läsare nummer två i ordningen.

På insändarsidan igår hade en kusin till barnen, Vickis, skrivit ett inlägg om Ipred-lagen. (Den lagen är värd ett helt eget inlägg förresten.) När jag messade till henne och uttryckte mitt stöd, hamnade vi i en intensiv demokratidebatt via sms. Riktigt uppfriskande på förmiddagen. Vi får kanske anledning att diskutera politik flera gånger, hon och jag.

När klockan var ungefär två i natt, vaknade jag av att någon stal en av våra bilar! Något ljud ute på gården hade väckt mig. Kunde det vara min nystädade bil, som blivit så attraktiv? Efter en stund insåg jag att så inte var fallet. Det var snarare en brand som började uppe på vinden, i anslutning till skorstenen. Men då borde det ha låtit lite mer kanske? Till slut kom jag på att det inte heller stämde. Förmodligen hade varmvattenberedaren sprungit läck och det som lät, var vatten som rann ut över hela badrumsgolvet.

Om ingen nu har förstått det, så kan jag tala om att så här ligger jag och fantiserar på nätterna. Jag vaknar av något ljud och genast händer det otäcka saker som jag måste ta itu med. Otaliga är de gånger när jag har gått runt i huset på nattetid och spanat ut över hela trädgården för att upptäcka inbrottstjuvarna. Ibland har jag till och med klätt på mig och gått ut, bara för att ta värstingarna på bar gärning. Jag är inte mörkrädd eller rädd för att konfrontera busarna. Men jag är rädd för att inte märka vad som händer och därmed kunna göra något åt det. Jag har mycket svårt för att släppa ”tvångstankarna” och somna om, trots att jag vet att jag inbillar mig. Är det konstigt att man får för lite sömn ibland? Börjar man sedan tänka på jobbet också, så vet nog många hur tungt det är.

Apropå min attraktiva, knallröda, fräscha pärla till fortskaffningsmedel så ringde jag till J på väg hem från jobbet idag. Mycket naivt frågade jag om han låtit trimma bilen på något sätt också – den kändes så pigg.

Först fick jag bara en föraktfull fnysning till svar, sen kunde han inte låta bli att driva med mig:

– Nä, men nu kanske du kommer åt gaspedalen igen, eftersom allt grus är bortstädat.

– Åh, vad bra, tyckte jag glatt.

– Fast det kan ju bero på luftmotståndet också, sa J.

– Va? kontrade jag intelligent.

– Ja, innan var ju lacken så skrovlig, men nu är den slät och fin och nyvaxad, svarade min humoristiske lagvigde. – Det är klart den går fortare nu.

Jaa, så rolig är han…