Ytterligare en odlingslåda är klar i växthuset. Den här har jag fodrat med frigolit och plast, så att jag kan sätta ut omplanterade plantor direkt och inte behöva vara rädd för eventuella frostnätter. Vi hittade en gammal rottingstol också som P bar ut åt mig, så nu kan jag sitta och mysa där och förhoppningsvis beundra växtligheten senare i sommar.

J och jag har jobbat stenhårt ute i dag. Många gånger undrar jag hur länge vi ska orka med den här enorma tomten? Fast samtidigt så kan man fundera över vad vi skulle göra på dagarna om vi inte hade det här stället? I morgon ska rabatterna och gårdsplanen snyggas till, så att man inte behöver skämmas om folk kommer in här.

När jag satt i väntrummet på sjukhuset i går, tittade jag i en trädgårdstidning och fick en ny idé. Det var en snygg träställning att ställa blomlådor i, som jag blev sugen på. Den skulle kosta ungefär tvåtusen kronor att köpa, men om jag bygger den själv kostar den kanske tvåhundra. Det är kul att ha lite småprojekt, samtidigt som jag själv skapar många ”måsten”.

När vi hade avslutat arbetet för dagen, satte vi oss i solen och drack varsin whiskey respektive punsch och bara njöt av tillvaron. Efter en stund kände jag att jag borde titta till syrenhäcken nere mot vägen, men jag orkade banne mig inte flytta mig ur fläcken. När jag bad J att hämta en skottkärra och köra ner både mig och punschen till häcken, fick jag en mycket konstig blick av honom. Det blev ingen inspektion, för jag orkade verkligen inte gå ända dit.

I går fick jag en kallelse till den kommande strålbehandlingen. Det var tider för utprovning av en kudde som jag ska placeras i för att fixera kroppen, jag ska ”tatueras” så att strålapparaturen riktas mot exakt samma punkt varje gång, jag ska göra en datortomografi och sedan ska det göras en strålsimulering. Efter det ska själva behandlingen börja. Puh!

Det verkar som att jag måste börja jobba betydligt mer under de sista ynka två veckorna av terminen. Läkaren jag träffade på onkologen i går berättade att det är läkaren som är ansvarig för strålbehandlingen, som kommer att sjukskriva mig framöver. Men jag måste räkna med att gå upp en hel del i tjänst. Undrar hur det ska gå, både för mig och för kollegorna men framför allt för eleverna. Det känns faktiskt lite konstigt att vara sjukskriven nästan en hel termin och sedan jobba i två veckor. Eller är jag larvig när jag känner så?  

 

Karin Ha

26 april 2009 19:39

Nu upptäckte jag att det gått sju dagar sedan jag läste din blogg. Jag förstår inte vad jag gör eftersom tiden bara rinner iväg utan att jag märker det.
När du träffar läkaren som ska sjukskriva dig så ska du överdriva det värsta du kan om hur dåligt du mår och försöka övertyga att du verkligen inte orkar arbeta nu. Sminka dig inte när du träffar honom (eller henne) Man måste överdriva hos läkare , speciellt du, för du ser så pigg ut fast du inte är det. Försök med det så kanske du kan vara sjukskriven på heltid eller åtminstone inte jobba mer än nu.

 

Eva

26 april 2009 20:50

Jag är så glad att du tittar in då och då. Har förstått att pensionärer har fullt upp. ;-)
Ja, det är ju det där jag har så svårt för hos doktorn. Jag har aldrig lyckats överdriva mina symptom hos en läkare. Ska försöka få det till halvtid i alla fall. Du får hålla tummarna för det!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hm.., vad konstigt! Har nyligen varit in på min egen blogg och läst lite statistik. Trots att jag egentligen förklarat bloggen avslutad, så fortsätter en ”massa” människor att gå in på bloggen regelbundet. Jag förmodar att det är smickran...

  Idag har jag varit på återbesök på onkologkliniken. När jag hade parkerat bilen och promenerade till mottagningen fick jag riktiga jobbiga flashback-känslor. Tänk så många gånger jag sprang, eller rättare sagt, segade mig fram längs den här vägen o...

  I går fyllde jag år. En av mina elever trodde att jag blev 80 (!), en annan trodde 40 och en kollega var övertygad om att det bara var 25. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka dem, men förhoppningsvis är det 40 som jag ska ta till mig? Det verkar...

  Oj, vad länge sedan jag skrev! Det har hunnit hända en hel del, men jag har ju inte längre tid att skriva som i våras. Då hände det däremot inte så mycket… och ändå lyckades jag skriva om det!   Roligt var det när syrran med familj kom på be...

  J är som sagt en riktig slavdrivare när han är ledig. Någon drönartillvaro har man inte en chans till. Enda sättet att få det lite lugnt på, är att hävda att ”idag mår jag nog inte riktigt bra”.   De flesta dagar så här långt på semest...