Nu har tröttheten och värken börjat slå till ordentligt. Jag har visserligen varit ute i stort sett hela dagen, men jag har inte gjort så stor nytta. Efter att ha börjat klippa i Tarzanträdet en ytterst kort stund, så tog jag en solstol i stället och satte mig för att titta på J när hans skruvade altanstaket. Han var rena slavdrivaren visade det sig och krävde att jag skulle hålla i brädorna medan han satte fast dem. Så då var det lika bra att gå och hitta på något annat.

Därför satte jag igång med att städa i växthuset i stället. I höstas slarvade jag något kopiöst med både krukor och växter. Det fanns väl i och för sig annat i tankarna under hösten, så jag förstår att det blev så. Men det straffade sig rejält nu, när jag fick röja ur allt. Tack och lov har jag lagt ett golv av plattor därinne och odlar alltså i krukor. Jag lovar att det underlättar att slippa gräva ur gammal jord. Nu kör man bara ut krukorna och tömmer dem på passande ställe.

Eftersom det kommer att bli en del spill av det impregnerade virket vi har köpt till altanen, så kan jag använda det och bygga odlingslådor att ha i växthuset. Jag måste förstås klä in dem i plast eftersom man inte ska odla i tryckt virke, men vi har gott om bra byggplast för det ändamålet. När jag väl har fått sådana idéer i huvudet, har jag väldigt svårt för att släppa dem. Alltså finns nu risken att de sista äppelträden får skämmas med sina vattenskott under hela sommaren. Nu vill jag nämligen hellre snickra blom- och växtlådor.

Vi har inte ätit en enda riktigt traditionell påskrätt den här helgen. Däremot kom både J och M på att de gärna ville prova lammkött. Det är något jag inte har ätit sedan jag jobbade i köket på Ackis för 25 år sedan. Då förekom lammet i någon seg och tråkig gryta, vilket har fått mig att avstå detta kött fram tills nu.

Men i kväll har vi tillagat en pastarätt med lammrostbiff, vilket smakade riktigt bra enligt familjen. Mina smaklökar är lite ur funktion, så jag ska nog inte uttala mig i frågan. Ibland är det kul att våga prova något nytt. Jag säger ofta att jag ska ta mig i kragen och leta efter lockande recept att följa. Tyvärr glömmer jag bort det lika fort igen och fastnar i vardagens slentrianmatlagning.