Ojojoj! Idag tror jag att jag ger Ellen rätt, när hon säger att jag tar i för mycket. Kroppen är otroligt sliten, fast det kanske inte ser så ut. Jag är så fasansfullt trött, att jag är mer eller mindre apatisk.

Egentligen ska man nog inte jobba alls veckan efter behandlingen. Ändå väljer jag att göra det, för att inte få för stor belastning veckan därpå. Om jag tänker efter ett tag, så är det ganska självklart att det handlar om ackumulerad trötthet. Kroppen slits ju ner efter varje behandling och hinner inte reparera sig fullt ut, innan det är dags för nästa omgång.

För mina kollegor måste det verka konstigt, förhoppningsvis sticker det inte i ögonen på dem. Jag jobbar ju så lite, och det jobb jag gör är ju inte ett dugg påfrestande jämfört med att vara i elevgrupp. I dagsläget verkar det mer eller mindre omöjligt att kunna arbeta heltid någonsin igen. Fast det vet jag ju, att det fixar sig till augusti. Jag ska verkligen försöka vårda mig själv i sommar.

Både i går och idag har det inträffat saker med eleverna som gör att jag inser vilket underbart arbete jag har.

Igår blev en kille i femman lite sur på mig, när jag lade handen på hans huvud och sa att han skulle försöka att tänka lite smartare. (Han sparkade boll på andra elever i korridoren.)

-          Måste alla ta på min nyklippta frissa, fräste han.

-          Oj, förlåt! Du får ta på min frissa, svarade jag.

Varpå han glatt klappade mig på mössan. Man kan vara stor och tuff ena sekunden, och ganska liten i nästa.

Idag var det en pojke i tvåan som hade väldigt bråttom från matsalen tillbaka till kapprummet, för att gå ut på rast. Två minuter efter att han hade ätit, så hade han glömt vad han åt. Så är det att vara åtta år gammal och ha fullt av viktigare tankar i huvudet. Efter att vi hjälpts åt en stund, så kom han på att det var nog blodiglar(!) till mat idag.

-          Aha, du menar blodpudding?

-          Japp, så var det ju!

När det är blodpudding i skolan så ska ju inte muslimerna äta av det, utan då finns det alltid andra alternativ. En gång hade jag en tjej i min klass som alltså inte fick äta blodpudding, men gjorde det ändå. Hon konstaterade nöjt efteråt, att hon faktiskt inte var allergisk alls!

Snart ska vi åka och lyssna på Ps första spelning. De ska spela EN låt! Spännande!

 

tinat

18 april 2009 17:46

Hej Eva! Tjatmoster som jag är skriver jag säkert något du inte alls vill höra på. Jag förstår väl varför du vill jobba, så var det för mig också, det vardagliga livet är en viktig helande kraft när det gäller det själen. Men samtidigt blir jag lite fundersam när du beskriver hur vansinnigt trött du är. För mig låter det som om det måste finnas möjlighet för dig att under den tuffa behandlingen kunna vara hemma och vila?. Jag vet att alla goda råd kan vara både jobbiga och irriterande, men ta det lugnt, vila och arbeta bara för din egen hälsas skull. Dessutom, Jag är helt övertygad om att ingen människa på jorden kan tycka att du borde vare sig jobba eller jobba mer. I så fall kan du skicka bort dem till mig på östra Stenhagen så ska de få på truten!
Ta hand om dig på bästa sätt Eva, du har strålningen kvar. Jag behövde ju inte ta cytosstaika, strålningen gick faktiskt ganska bra, men det var ju inte lattjolajbanlåda att åka dit varje dag, det kan jag inte för mitt liv påstå.Trött var jag också, jobbade inte heltid under den tiden.
Sommaren är kort och underbar för oss normaltrötta. Tror du inte att du kan behöva all den vila du kan få innan sommaren kommer för att kunna njuta av den som oss andra?

Egentligen vet jag inte hur man bloggar och har säkert skrivit alldeles för långt.
Se till att njuta av livet på det sätt du orkar, arbeta hinner du, än är det långt till pension!
Kram från Tina

ps vad spelar P?

 

Eva

18 april 2009 20:06

Hej Tina!
Jo, egentligen har du alldeles rätt. Fast jag lider nog av duktighetssyndromet, som så många andra förstås. Jag är tacksam över att du skriver som du gör. Det fick mig att tänka efter. Jag kanske ska prioritera annorlunda?
Jag tror inte att någon på jobbet har synpunkter på hur mycket jag jobbar - det är hos mig problemet ligger. Fast om de är dumma någon gång så ska jag hota med dig ;-)
Hur mycket jobbade du under strålningen?

P började spela elbas för ett par månader sedan. Det är mest klassisk hårdrock som gäller för hans del. Vilket innebär att det faktiskt är lyssningsbart för gamlingar som Janne och mig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hm.., vad konstigt! Har nyligen varit in på min egen blogg och läst lite statistik. Trots att jag egentligen förklarat bloggen avslutad, så fortsätter en ”massa” människor att gå in på bloggen regelbundet. Jag förmodar att det är smickran...

  Idag har jag varit på återbesök på onkologkliniken. När jag hade parkerat bilen och promenerade till mottagningen fick jag riktiga jobbiga flashback-känslor. Tänk så många gånger jag sprang, eller rättare sagt, segade mig fram längs den här vägen o...

  I går fyllde jag år. En av mina elever trodde att jag blev 80 (!), en annan trodde 40 och en kollega var övertygad om att det bara var 25. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka dem, men förhoppningsvis är det 40 som jag ska ta till mig? Det verkar...

  Oj, vad länge sedan jag skrev! Det har hunnit hända en hel del, men jag har ju inte längre tid att skriva som i våras. Då hände det däremot inte så mycket… och ändå lyckades jag skriva om det!   Roligt var det när syrran med familj kom på be...

  J är som sagt en riktig slavdrivare när han är ledig. Någon drönartillvaro har man inte en chans till. Enda sättet att få det lite lugnt på, är att hävda att ”idag mår jag nog inte riktigt bra”.   De flesta dagar så här långt på semest...