Eftersom delar av köket blev ordentligt rengjort i går, var det nu dags att ta sig an nästa stora projekt. Det låg en halvmeter stor hög med post bredvid kaffebryggaren. Högen riskerade att rasa om man bara råkade gå förbi. Så det var lika bra att rensa och sortera bort den. Nu återstår bara dagens tidning och några papper som är Js. Det är fantastiskt att man kan se både kaffebryggaren och radion som fanns där bakom.

Varför får man så mycket onödigt med posten? Fondbeskeden till exempel, det vet vi ju redan att det just nu går åt helsefyr med dem. Dessutom kan vi kolla dem på nätet.  Eller kupongerna från olika klädaffärer, som jag ändå alltid glömmer att ha med mig när jag någon gång ids shoppa. Fast det låg också en del bra-att-ha-saker i botten på högen, lite recept, trädgårdstips och ”nyttig” reklam. Men eftersom jag hade glömt att de låg där och trots detta har klarat mig ganska bra, så hamnade de bland soporna nu. Ja, inte riktigt allt förstås, det kan ju vara bra att ha…

I fredags missade jag ”Så ska det låta” eftersom vi lyssnade på Ps spelning i stället. När jag skulle titta på programmet via datorn idag i stället, råkade jag se en länk till YouTube med Susan Boyle och klickade mig fram till det klippet.  Jag antar att de flesta vet vem det handlar om, men berättar ändå:

I den engelska versionen av programmet Talang, har en 47-årig ”tant” gjort succé. Det var ingen smal, fager och stylad donna som klev ut på scenen, och hon blev fruktansvärt hånad av både publik och jury. Sen sjöng hon sin sång och det visade sig att hon hade en riktigt bra pipa. Det slutade med att hon fick stående ovationer av både publiken och juryn, som alltså gjorde en helomvändning.

När jag tittade på det här rann tårarna längs kinderna på mig, för jag har blivit så fruktansvärt lättrörd det senaste året. Jag formligen storgråter åt allt. Men efteråt kunde jag inte låta bli att fundera på hur elaka vi människor är. Vi bedömer folk efter deras utseende och hånar dem som inte passar in i mallen. Hur lång tid tar det innan man har gjort om den här kvinnan, så att hon ska passa in i artistbranschen? Finns det plats för någon som är udda, eller egentligen bara helt vanlig? Om hon nu inte hade kunnat sjunga, då hade säkert både publik och jury fortsatt att förödmjuka henne. Med vilken rätt då? Alla har väl ett värde, oavsett vad man kan? Usch, så upprörd jag blir när jag tänker på det.

Japp, det var dagens moralpredikan från en nästan 47-årig, helt vanlig ”tant”. Tyvärr har jag ingen bra sångröst, så det blir ingen talangtävling för mig.

 

Biggan

21 april 2009 16:07

Hej!
Jag har också både gråtit och ryyyyst i omgångar efter att ha lyssnat till ovanstående klipp!En barndomskamrat i Holland skickade det då det just kommit ut. Jag har också blivit mer lättrörd...Jag tror inte "tanten" behöver stylas så mycket...inte med den pipan...Hon kommer liksom in i ett helt annat fack!Hälsa gärna på hos en ännu äldre "tant" d v s mig!Fast jag vill nog säga att jag är en tjej-tant...full av rackartyg och bus men iklär mig gärna fin hatt ibland!
Höres!

http://www.fenixbloggen.bloggagratis.se

 

KoKlara

21 april 2009 16:14

När min stora kille var sådär tre år så frågade han en gång "varför kommer Jönsson (brevbäraren) hela tiden med mera post? Vet han inte att vi redan har fullt??"
Rätt träffande!

 

Eva

21 april 2009 21:10

Jo, ungar har en tendens att slå huvudet på spiken i all sin enkelhet. Kul!

 

Eva

21 april 2009 21:15

Biggan! Den här tanten kör inga hattar, bara mössor i massor. Hoppas du har rätt om tanten med pipan.

 

Vickipicki

22 april 2009 22:41

Eva, om du är tant så är jag djupt kristen.

Jag tycker för övrigt att min familj och din familj borde träffas någon dag, när det passar.

http://borgmi.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hm.., vad konstigt! Har nyligen varit in på min egen blogg och läst lite statistik. Trots att jag egentligen förklarat bloggen avslutad, så fortsätter en ”massa” människor att gå in på bloggen regelbundet. Jag förmodar att det är smickran...

  Idag har jag varit på återbesök på onkologkliniken. När jag hade parkerat bilen och promenerade till mottagningen fick jag riktiga jobbiga flashback-känslor. Tänk så många gånger jag sprang, eller rättare sagt, segade mig fram längs den här vägen o...

  I går fyllde jag år. En av mina elever trodde att jag blev 80 (!), en annan trodde 40 och en kollega var övertygad om att det bara var 25. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka dem, men förhoppningsvis är det 40 som jag ska ta till mig? Det verkar...

  Oj, vad länge sedan jag skrev! Det har hunnit hända en hel del, men jag har ju inte längre tid att skriva som i våras. Då hände det däremot inte så mycket… och ändå lyckades jag skriva om det!   Roligt var det när syrran med familj kom på be...

  J är som sagt en riktig slavdrivare när han är ledig. Någon drönartillvaro har man inte en chans till. Enda sättet att få det lite lugnt på, är att hävda att ”idag mår jag nog inte riktigt bra”.   De flesta dagar så här långt på semest...