Nu har det varit så fullspäckat i mitt schema att jag inte har hunnit skriva på flera dagar. Ändå ser jag att det går in en skara trogna besökare varje dag. Fortfarande tycker jag att det är ganska konstigt med detta intresse, men om ingen läste min lilla dagbok så hade jag heller aldrig skrivit någon. Jag måste ha en mottagare, annars skriver jag inte.  Men även om det är ganska knäppt att lägga ut sitt liv till allmänt beskådande på detta vis, så är det först och främst för mitt eget minne jag skriver. Jag har en förmåga att glömma saker som har hänt och händer i mitt liv. Det är relativt ofta som både kompisar och familj måste påminna mig om såväl roliga som tråkiga upplevelser. Det kan ju vara kul att för en gångs skull komma ihåg saker av egen kraft, även om det är via mina skrivna ord.

I torsdags kväll åkte J och jag till Ms skola. Hon är med i skolkören som verkligen har ambitioner. Eller så är det hennes musiklärare som har ambitioner? I vilket fall så gör denna lärare ett fantastiskt arbete med eleverna och kören framträder vid flera tillfällen varje år. Nu var det dags för vårshowen och temat för kvällen var ABBA. Ett val som gick hem förstås. Det är ju svårt att inte bli nostalgisk (och glad) till deras låtar. På Ms skola finns det några klasser med kulturinriktning på schemat. M går i en helt vanlig, allmän klass, men hon får sannerligen bra kulturinriktning ändå. Det är mycket musik, bild och skrivande för hennes del och jag tror att hon njuter av det.

På fredagseftermiddagen åkte vi till Rättvik för att träffa Ellen och hennes man. De har köpt ett gammalt och mycket märkligt hus en bit utanför byn. Huset var tidigare bebott av ett riktigt original, som målade allt som gick att måla inomhus. Alltså finns det kurbitsmålerier precis överallt, i taken, på tapeterna, i trappan, på dörrarna osv. Allt är inte jättesnyggt, men i alla fall mycket annorlunda.

Vi lämnade barnen ensamma hemma från fredag till lördag, vilket jag har otroligt svårt för. Jag känner mig som en hemskt ansvarslös mamma, som inte tar hand om mina barn ordentligt. Visserligen hade vi grannarna som back-up, och visst vet jag att ungarna älskar att få rå sig själva. Men det är svårt att slappna av när jag lämnar dem, oavsett när och var det sker. Jag är ändå ganska stolt över att jag tränar på det, och inte bara stannar hemma och är den lilla hönsmamma som jag vet bor inuti i mig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hm.., vad konstigt! Har nyligen varit in på min egen blogg och läst lite statistik. Trots att jag egentligen förklarat bloggen avslutad, så fortsätter en ”massa” människor att gå in på bloggen regelbundet. Jag förmodar att det är smickran...

  Idag har jag varit på återbesök på onkologkliniken. När jag hade parkerat bilen och promenerade till mottagningen fick jag riktiga jobbiga flashback-känslor. Tänk så många gånger jag sprang, eller rättare sagt, segade mig fram längs den här vägen o...

  I går fyllde jag år. En av mina elever trodde att jag blev 80 (!), en annan trodde 40 och en kollega var övertygad om att det bara var 25. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka dem, men förhoppningsvis är det 40 som jag ska ta till mig? Det verkar...

  Oj, vad länge sedan jag skrev! Det har hunnit hända en hel del, men jag har ju inte längre tid att skriva som i våras. Då hände det däremot inte så mycket… och ändå lyckades jag skriva om det!   Roligt var det när syrran med familj kom på be...

  J är som sagt en riktig slavdrivare när han är ledig. Någon drönartillvaro har man inte en chans till. Enda sättet att få det lite lugnt på, är att hävda att ”idag mår jag nog inte riktigt bra”.   De flesta dagar så här långt på semest...