I dag åkte jag till sjukhuset tidigt. Eftersom jag hade ett möte på skolan inbokat till klockan tio, så var jag tvungen att ha god marginal kände jag. Tjugo över åtta var jag inne på avdelningen. Och till min stora glädje fungerade maskinen och jag var först i kön. Därför kunde jag vara på jobbet redan klockan nio. Glad i hågen bestämde jag mig för att åka så tidigt varje dag. Fast jag har redan ångrat mig – jag älskar sovmorgnar. Men det är bra att veta att det kanske lönar sig att åka in på morgonkvisten.

Förresten trodde jag i min enfald att det bara var precis där tumören suttit, som jag skulle strålas. Men redan när de började rita de första tuschstrecken på mig, började jag ana att så inte var fallet. Därför passade jag på att fråga idag, så att jag vet hur jag ska smörja in kortisonkrämen. De strålar hela bröstet, en liten bit under, nästan ända upp till nyckelbenet och en stor bit på baksidan/sidan av bröstkorgen. Hoppsan, tänkte jag, så fel jag trodde. Då är det kanske inte så konstigt att det kan bli en del biverkningar även av den här behandlingen.

Jag bestämde mig också för att ta tjuren vid hornen och inte ha mössa på mig i skolan i dag. Självförtroendet vad gäller utseendet är inte i topp, så det var verkligen ett stort steg. Kommentarerna lät inte vänta på sig. Bland de yngre barnen som känner mig, var kommentarerna i stil med: ”Du har ju hår!”, ”Vad fint!”, ”Du ser ut som en gammal gubbe!” och ”Får jag känna?”

Äldre elever som inte känner mig alls, tystnade och tittade bara när jag gick förbi dem i korridoren. Två lite äldre barn som känner mig sen gammalt vågade ändå fråga vad jag hade gjort, och tyckte att jag skulle krya på mig när de förstått allvaret.

Vuxna som jag mött under dagen har gjort samma liknelse som jag själv gjort innan. Det ser verkligen ut som om jag har bebishår på min skalle. Och precis som de yngsta barnen har några velat känna på fjunen.

Men ikväll när jag var på föräldramötet i Ps blivande skola, då valde jag att sätta på mig den lilla svarta. (I mitt fall är det alltså ingen klänning, utan en virkad liten mössa.)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hm.., vad konstigt! Har nyligen varit in på min egen blogg och läst lite statistik. Trots att jag egentligen förklarat bloggen avslutad, så fortsätter en ”massa” människor att gå in på bloggen regelbundet. Jag förmodar att det är smickran...

  Idag har jag varit på återbesök på onkologkliniken. När jag hade parkerat bilen och promenerade till mottagningen fick jag riktiga jobbiga flashback-känslor. Tänk så många gånger jag sprang, eller rättare sagt, segade mig fram längs den här vägen o...

  I går fyllde jag år. En av mina elever trodde att jag blev 80 (!), en annan trodde 40 och en kollega var övertygad om att det bara var 25. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka dem, men förhoppningsvis är det 40 som jag ska ta till mig? Det verkar...

  Oj, vad länge sedan jag skrev! Det har hunnit hända en hel del, men jag har ju inte längre tid att skriva som i våras. Då hände det däremot inte så mycket… och ändå lyckades jag skriva om det!   Roligt var det när syrran med familj kom på be...

  J är som sagt en riktig slavdrivare när han är ledig. Någon drönartillvaro har man inte en chans till. Enda sättet att få det lite lugnt på, är att hävda att ”idag mår jag nog inte riktigt bra”.   De flesta dagar så här långt på semest...