I dag vaknade jag med migrän och ville verkligen inte gå upp ur sängen. Men eftersom jag hade en i det närmaste fullbokad dag, var det bara att bita ihop efter att jag svalt migräntabletterna. (Det hade varit dumt att göra det innan!)

J kom hem efter en mycket kort arbetsdag, och åt frukost tillsammans med mig. Han tänkte följa med mig upp på sjukan, för att se hur det går till och hålla mig sällskap förstås. När vi kom dit, visade det sig att maskinen som jag skulle strålas i/av/med (?) varit sönder under morgonen. Nu var den precis lagad, men det hade bildats en lång kö av patienter, och väntetiden var minst en och en halv timme. Generalsuck! Eftersom vi hade lovat P att komma till vårshowen på hans skola klockan tolv, var det lika bra att åka hem igen så att vi inte skulle missa den. Jag bestämde mig för att göra ett nytt sjukhusbesök på eftermiddagen i stället, för strålas måste jag ju.

Vi kom för en gångs skull ordentligt i tid till den där vårshowen, som sexorna traditionsenligt genomför varje år på Ps skola. Hans hårdrockband skulle både inleda och avsluta föreställningen. Jag hade redan lovat att jag kunde komma och titta, men J var inte säker på att hinna från jobbet. Därför blev ungen extra glad när ”farsan” dök upp. Kul att vi fortfarande är så viktiga för honom. Jag hade dessutom kommit ihåg att ta med både vanlig kamera och videokamera, så nu är det förevigat ordentligt.

Till min stora förvåning så är killarna RIKTIGT proffsiga. (Ja, jag vet att jag är part i målet och att jag skryter nu, men det är min blogg.)  De har ju bara varit ett band sedan i februari. Dessutom har trummisen bara varit med i bandet sedan tre veckor tillbaka och han hade aldrig spelat trummor förr. Efteråt var de mycket glada och nöjda, eftersom de fick en enorm respons från publiken. Idrottshallen var fylld av alla elever på skolan, personal och stolta föräldrar, så det var minsann en stor publik för de unga rockstjärnorna.

För mig var det första gången jag visade mig riktigt offentligt, dessutom utan mössa, i byn. Flera ur personalen på lågstadiet, där både barnen och vi trivdes då det begav sig, kom fram och kramades och frågade vad som hänt och hur det är. Sådant värmer verkligen. Det är bättre att vara rak på sak och fråga, än att låtsas som ingenting. Sen finns det andra bekanta som verkligen smiter så fort de ser oss, trots att vi varit ganska nära vänner innan. Men de tror kanske att vi smittar?

 

Vickipicki

22 maj 2009 12:25

Hej Eva,
kul att det går så bra för Pontus. Det var länge sen vi träffades nu, du hänger ju bara med min mamma. Känner mig lite dissad faktiskt.! Ni får iallafall se till att komma på min födelsedag. Hörde av min kära mor att du ville ha en smakbit av min önskelista. Det bästa man kan ge mig är kontanter, för då har jag råd att köpa sprit i sommar ;). Presentkort uppskatta också. H&M, Body shop, Gina Tricot, Din sko :) En sån här vore inte helt fel heller: http://data.primeportal.net/tanks/olof_nilsson/stridsvagn_122/stridsvagn_122_06_of_13.JPG

Självklart vill jag också att man röstar på Piratpartiet i EU-valet! Men det har vi ju redan pratat om :) Ha det så bra, hälsa alla. (och jo, nu har jag faktiskt bloggat)

http://borgmi.blogg.se

 

Eva

22 maj 2009 22:22

Stackars dej! Det ska genast bli en ändring, här dissar vi ingen. Och apropå valet,så ska jag rösta när jag har bestämt vilka JAG tycker är bäst. Men det har vi som sagt diskuterat förr. Ska läsa din blogg i morgon när jag är lite mer alert. Såg att det var om valet så då måste jag ju vara vaken.
Och det där med spriten var väl ändå ett stort och DÅLIGT skämt????????

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hm.., vad konstigt! Har nyligen varit in på min egen blogg och läst lite statistik. Trots att jag egentligen förklarat bloggen avslutad, så fortsätter en ”massa” människor att gå in på bloggen regelbundet. Jag förmodar att det är smickran...

  Idag har jag varit på återbesök på onkologkliniken. När jag hade parkerat bilen och promenerade till mottagningen fick jag riktiga jobbiga flashback-känslor. Tänk så många gånger jag sprang, eller rättare sagt, segade mig fram längs den här vägen o...

  I går fyllde jag år. En av mina elever trodde att jag blev 80 (!), en annan trodde 40 och en kollega var övertygad om att det bara var 25. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka dem, men förhoppningsvis är det 40 som jag ska ta till mig? Det verkar...

  Oj, vad länge sedan jag skrev! Det har hunnit hända en hel del, men jag har ju inte längre tid att skriva som i våras. Då hände det däremot inte så mycket… och ändå lyckades jag skriva om det!   Roligt var det när syrran med familj kom på be...

  J är som sagt en riktig slavdrivare när han är ledig. Någon drönartillvaro har man inte en chans till. Enda sättet att få det lite lugnt på, är att hävda att ”idag mår jag nog inte riktigt bra”.   De flesta dagar så här långt på semest...