I helgen har det blivit mycket trädgårdsarbete. Eftersom det är en riktigt gammal gård vi bor på, finns det massor av växter som man vill ta tillvara, samtidigt som vi vill sätta vår egen prägel på den. Så varje år blir det några nya inköp av framförallt perenner. För övrigt tycker jag nog mest att vi flyttar runt de gamla växterna, vartefter vi ändrar i vår trädgårdsplanering.

Årets nyheter fick bli två (ganska ynkliga och billiga) klematisplantor vid altanen. En gammal alunrot och en ensam bollviva, (de som jag trodde hade blivit ”utrotade” av allt ogräs), flyttades till den nya rabatten på baksidan av huset. Två röda kaprifoler som vi ”stal” från en parkeringsplats i Skåne för tre år sedan, fick nu äntligen sina permanenta platser. Konstigt att det känns extra tillfredsställande att ha kommit över dem på ett litet udda sätt. Vi har förstås inte stulit dem på riktigt – de var sidoskott som växte ut över asfalten på parkeringen vid Skäralid. Vi bara räddade dem!

I fredags blev det ett restaurangbesök igen. Snart känner jag mig som en riktig lyxlirare som går på krogen väldigt ofta. Lite märkligt att besöken alltid kommer i klump? Nu hade vi bestämt oss för att familjen skulle fira att det förhoppningsvis är slut på sjukdomseländet för ett tag. Det blev en ganska enkel middag med vedugnsbakad pizza och så dessert förstås. Men det var en ändå en gemensam markering… nu är det värsta över!

Även i går var barnen ute på sina egna äventyr. De börjar verkligen bli stora och har sina egna liv också. Det blir fler och fler tillfällen när J och jag går ensamma här hemma. Men det är ju precis så det ska vara, även om man ibland funderar över vart tiden tog vägen.

M åkte till stan och shoppade med en kompis. Sedan fortsatte de hem till en tredje kompis för att titta på ”Flyga drake”. Det var en läxa som de skulle göra inför Operation Dagsverke på onsdag.

P fick åka med en av sina kompisar till Musiken Hus i Uppsala. Där var det ”spelnördarnas” kväll. Final i Guitar Heroe-spel alltså. För första gången fick vår minsting vara ute på stan ända till klockan tio en lördagskväll. Nu var det ju under ordentligt ordnade förhållanden, men det var ändå nästan så att jag var stolt över mig själv som vågade låta honom åka dit.

I går kände jag hur tröttheten började smyga sig på min slitna lekamen. Dags för några dagars vila, nu när vardagen återkommer. Ibland är det faktiskt skönt att få vara helt ensam på dagtid.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hm.., vad konstigt! Har nyligen varit in på min egen blogg och läst lite statistik. Trots att jag egentligen förklarat bloggen avslutad, så fortsätter en ”massa” människor att gå in på bloggen regelbundet. Jag förmodar att det är smickran...

  Idag har jag varit på återbesök på onkologkliniken. När jag hade parkerat bilen och promenerade till mottagningen fick jag riktiga jobbiga flashback-känslor. Tänk så många gånger jag sprang, eller rättare sagt, segade mig fram längs den här vägen o...

  I går fyllde jag år. En av mina elever trodde att jag blev 80 (!), en annan trodde 40 och en kollega var övertygad om att det bara var 25. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka dem, men förhoppningsvis är det 40 som jag ska ta till mig? Det verkar...

  Oj, vad länge sedan jag skrev! Det har hunnit hända en hel del, men jag har ju inte längre tid att skriva som i våras. Då hände det däremot inte så mycket… och ändå lyckades jag skriva om det!   Roligt var det när syrran med familj kom på be...

  J är som sagt en riktig slavdrivare när han är ledig. Någon drönartillvaro har man inte en chans till. Enda sättet att få det lite lugnt på, är att hävda att ”idag mår jag nog inte riktigt bra”.   De flesta dagar så här långt på semest...